Josefin Nilsson

Hur går det med mitt själviska år?
I januari skrev jag det här inlägget om att jag skulle ha ett själviskt år. Ett år där mitt fokus skulle ligga på mig, på att göra saker jag vill göra och inte minst på att ta aktiva val för mitt eget välmående. Det handlade inte om att vara egoistisk och sluta bry mig om andra, för det har jag alldeles för mycket empati för ett ens kunna drömma om att klara. Nej det handlade bara om att hitta en balans i mitt liv som jag skulle må bra av och att bli min egna bästa vän. 

(null)
 
Såhär ganska exakt 3 månader senare får jag nog helt ärligt medge att det har gått lite sådär med mitt själviska år. Precis som jag skrev då så bryr jag mig otroligt mycket om alla andra och vill alltid alla väl, vilket i sig är väldigt fint, men problemet i det hela är att jag lätt glömmer bort att prioritera mig själv och mina behov under tiden jag finns där för alla i min omgivning. Det har visat sig att det var väldigt mycket svårare än vad jag hade förväntat mig att ändra det här beteendet. Inte minst för att jag själv har insett att jag måste hitta mig själv. 
 
2020 har på många sätt börjat väldigt turbulent, med så mycket förvirrade känslor under och efter Sri Lanka resan. Det i sin tur ledde till att jag tappa mig själv helt när vi kom hem och jag landade i vardagen och min hälsa blev otroligt lidande. Lagom tills när jag började hitta tillbaka till ett lugn i vardagen och mig själv så drog hela den här Corona-krisen igång på riktigt och alla planer vändes upp och ner. Så det har minst sagt varit mycket känslor och tankar som har snurrat runt och jag har känt och känner mig fortfarande lite förvirrad i vem jag är och vad jag egentligen vill. 

(null)

Efter en månad nu med väldigt lite jobb och konstiga vardags rutiner har jag dock kommit fram till att det finns en del positiva saker med hela den här Corona situationen. Jag har insett hur många fantastiska vänner jag faktiskt har, inte nog med att dom finns där trots att jag kanske inte prioriterat dom så mycket hela tiden innan. Dom ger dessutom extremt mycket positiv energi och pepper i alla lägen. Jag har också fått inse vad jag verkligen behöver i min vardag för att må bra, och det är rörelse i stora mängder. Helt ärligt är rörelse det enda sättet för mig att bli lugn både fysisk och mentalt så att jag kan må bra och sova ordenligt. 
 
Att komma igång med mitt själviska år har tagit tid, men jag börjar landa i det nu och känner mig redo att ta det till nästa nivå med mer fokus på att faktiskt göra saker som är bra för mig. Jag ska försöka dra ner på min tid på sociala medier, för om jag ska vara helt ärlig ger det inte direkt mig så mycket i längden. Istället vill jag lägga den tiden på att jobba mot mina egna mål, lära mig nya saker och i allmänhet bara få må bra i mig själv. Jag är så redo!