Josefin Nilsson

Jag har ingen häst längre...
Efter mycket velande fram och tillbaka, pauser och nya chanser så fick jag inse att det är så här det behöver vara. Det var dags att börja vara lite schyst mot mig själv och faktiskt ge mig förutsättningarna till att lyckas med mina mål, och tyvärr var det inte med Otago som det skulle hända. Jag hatar att behöva ge upp, alltså det finns verkligen ingenting jag tycker är jobbigare, men vi kom till ett plan där jag kände att det här inte är rätt längre, och för första gången i mitt liv kändes det helt rätt att faktiskt tacka för mig och sluta. Jag är så tacksam över de här månaderna med den här hästen och ett trevligt sammarbete med hans ägare, det har precis som alltid varit lärorikt.
 
(null)
 
Jag har alltså ingen häst längre och det är med väldigt blandade känslor vill jag lova. Som sagt så fick jag avsluta då jag kände att det inte gav mig det jag var ute efter, för att inte tappa motivationen helt till djuren och sporten som jag i grund och botten älskar (för helt ärligt var motivationen nästintill bortblåst där ett tag). Så valet i sig känns rätt, men såklart känns det kosntigt att inte ha någon speciell häst att åka till varje dag/ flera gånger i veckan för tillfället. En del av mig vill inget annat än att köpa en ny egen häst, en del av mig funderar på alla möjliga typer av sammarbete för att kunna ha häst 7 dagar i veckan utan att behöva ha alla kostnaderna. Samtidigt vet jag att det kommer komma dagar och veckor när tiden är extremt knapp till att hinna med allting i mitt liv, så att rida en häst ett par dagar åt någon annan är kanske ett mer realistiskt alternativ i nuläge. Vi får se vart jag landar, men målet är att hitta en ny häst, som är redo att komma ut på tävlingsbanan ganska omgående, träna och tävla och för en gångs skull faktiskt komma lite närmare mina mål.
 
Med andra ord, jag har ingen häst längre, men letandet efter en ny är defenitivt igång.