Josefin Nilsson

Byter tillbaka från en gren till en annan
5,5 år! Så länge sen är det sen jag sist hopptävlade. När jag och Pelle travade in på banan och gjorde vår första regionala LB för 5,5 år sen hade jag ingen aning om att det skulle bli vår sista hoppstart tillsammans någonsin. Planen då var att vi skulle gå stadigt LB den hösten, börja tävla fälttävlan till våren och sen hoppa någon LA-hoppning och gå DM i både hoppning och fälttävaln året därpå. Istället hämtade jag in en skadad ponny från hagen bara ett par veckor efter den där regionala debuten, och drömmarna om hoppbanan krossades...
 
 
 
När vi efter 13 månaders skada fick en friskförklaring på Pelle så va valet att byta hoppningen mot dressyren lätt, trots att jag bara ett par år tidigare sagt att jag aldrig skulle tävla dressyr igen. Vi hade behövt lägga nästan ett år på bara dressyrarbete och grundridning i vilket fall som helst innan vi hade kunnat börja hoppa och mina ponny-år hade redan börjat rinna iväg. Där och då var det garanterat inte det roligaste bytet jag har gjort i mitt liv, men nu i efterhand är jag så tacksam över att vi gjorde det för grunden jag har att stå på idag är så mycket starkare och bredare.
 
 
Även om dressyrtränandet och tävlandet blev roligare med tiden så är jag nu så glad över att vara tillbaka i hoppningen igen (precis som även Pelle är). Visserligen känner jag väl mig nästan lika vilsen i hopptävlingsrutinerna nu som jag gjorde när jag började tävla dressyr. Det har ju trots allt hunnit gå 5,5 år sen sist, men jag tror att jag kommer komma in i det ganska fort igen. Inför söndag känner jag bara att överlever vi kaoset på framhoppningen så överlever vi allt! Det finns ingen stress eller press, jag och Emil ska bara ha riktigt kul, och det ser jag verkligen fram emot!