2014 blev inte i närheten av vad jag hade trott om någon hade frågat mig under 2013. Innan alla skador kom i vägen under andra halvan av 2013 trodde jag att 2014 skulle kunna bli det året då jag och Pelle skulle få glänsa på tävlingsbanorna då formen var bättre än någonsin. Den tanken ändrades dock ganska snabbt och jag hoppades istället att 2014 skulle bli ett år då allting kunde lösa sig och drömmen var att det skulle kunna återgå till så som det var tidigare.
De största delarna av 2014 har varit fyllt med oro över hur det skulle bli med Pelle, tårarna har runnit och jag har många gånger velat ge upp det mesta. När Pelle började bli bättre började min hand spöka igen från skadorna jag fick i den förra hösten och det ena avlöste det andra. Men det har inte bara varit tårar och oro utan och massa glädje och skratt.
Jag har lärt känna världens bästa klasskompisar ännu mer och insett hur lika vi verkligen är. Jag är så glad över att dom har funnits där varje dag och det är dom som har gjort skolan så mycket roligare. Dessutom har jag lärt känna mig själv bättre och gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har valt bort saker jag älskar för något som betyder ännu mer och därmed fått en bättre förstålse för vad som är viktigast för mig i mitt liv.
Trots att 2014 aldrig blev vad jag hade drömt om och att jag antagligen aldrig kommer kunna se tillbaka på det som ett framgångsår så tror jag att detta året kommer ha en stor betydelse i framtiden. Att byta gren från hoppning till dressyr är ett av alla stora val jag har gjort under året och jag har ingen aning om hur det kommer att gå för mig och Pelle. Vad jag däremot vet är att vi kommer göra vårt bästa och att vi har en tränare bakom oss som verkligen finns där för oss och vill hjälpa oss.
Jag önskar att vi kan lämna skadorna bakom oss nu i 2014 och bara ta med oss all kunskap som vi har fått under året för 2014 har varit ett riktigt lärorikt år trots allt.
0