Josefin Nilsson

Dressyrträning; Less is more
I vanlig ordning lyckas Hege plocka fram det absolut bästa i både mig och hästen jag sitter på. Helt ärligt tror jag inte att det finns ord för att beskriva hur mycket hon har betytt för min utvecklning sen jag var 16 år tills idag. Då åkte jag till henne en gång varannan vecka med Pelle och fick upp ögonen för dressyren på riktigt, helt plötsligt var det inte längre ett ont måste utan något jag på riktigt tyckte va kul då jag äntligen förstod mig på vikten av dressyr-arbetet. Hon gav mig en förståelse och ett grundsystem som jag har kunnat ta med mig och använda mig av på exakt alla hästar jag ridit sen dess. Så på så många sätt skulle jag vilja säga att hon är en otroligt stor anledning till att jag har kommit dit jag är idag, och även en stor anledning till att jag fått möjligheten att rida och utveckla så mycket hästar både privat och på jobbet. Numera åker jag bara till henne när jag känner att jag behöver hjälp/ inspiration till att ta mig vidare och hon plockar fram små detaljer och övningar jag kan ta med mig till alla hästar jag jobbar med.

 
 Men om vi ska gå tillbaka till träningen så skulle jag sammanfatta den som; Less is more!
För fokus var; Kortare steg, mindre tvärning i skänkelvikningarna/ öppna och mindre säte/skänkel. Allt för att förflytta mer tyngd till bakbenen på ett enkelt och naturligt sätt.
 
(null)
 
Som jag har berättat innan så hade vi en hel del problem med lösgjordheten i vintras, vilket jag fick hjälp med under två träningar i januari & februari. Därefter har vi haft lite skador och kunde sätta igång igen i april, tiden till någon träning har dock inte funnits så vi har helt enkelt jobbat på med tipsen vi fick i början av året. Själv har jag känt en enorm skillnad på lösgjordheten, så det gjorde det extra kul att få det bekräftat av min tränare också som knappt kände igen Mimmi så mycket hon utvecklats. 
 
Istället för att lägga fokus på lösgjorheten kunde vi alltså jobba vidare med bärigheten med hjälp av skänkelvikningar och öppnor. Mimmi har väldigt lätt för att flytta sig för skänkeln och gör det gärna med stora steg och mycket tvärning, benen rör sig stort men tyngden förflyttas inte till bakbenen och arbetet kommer inte helt igenom kroppen. Så för att komma åt det problemet fick vi lägga allt fokus på att minska steglängden överlag för att öka påskjutet bakifrån. Och där kom hennes svagare sidor verkligen fram, som ni kan se på filmen så blir bakdelen väldigt vinglig och flyter ut åt höger och vänster helt okontrollerat för att hon tycker att det blir tungt att hålla ihop kroppen när bakbenen och ryggen får jobba mer. 
 
(null)
 
Till en början red vi skänkelvikningar där vi svängde upp innan A/C red som snett igenom mot E/B tills vi passerat medellinjen och flyttade sen över bogen och bakdelen i en skänkelvikning ut mot väggen. När vi insåg hur tufft det blev för henne la vi in skritt när det började vingla för att få tillbaka kontrollen över kroppen och fortsatte sen flytta ut mot spåret i skritt. Detta vävde vi sen ihop med öppnor längs långsidan. Och avslutade med lite galopp där vi mest bara ville ha henne lång och låg, då energin i henne här började ta slut så vi ville helt enkelt avsluta med en så bra avslappnad känsla som möjligt.
 
 
 
Det blev tungt och jobbigt för Mimmi och det kommer antagligen ta lite tid innan vi verkligen får kontroll på hela kroppen i de här lite mer samlande rörelserna men jag är ändå väldigt nöjd med hennes insats under träningen.