Josefin Nilsson

#Tb New York från ovan
 
 
 
 
För exakt en månad sen avslutade vi kvällen uppe på Top of The Rock med utsikten över New York. Absolut det mäktigaste jag någonsin sett och så himla fint att se hela staden mörkläggas och sen långsamt tändas upp igen.
Med fyrverkerier utanför flygplansfönstret
Sista dagen i USA och dagen då vi påbörjade vår hemfärd, 4 juli. Vi åkte med andra ord hem under USA:s nationaldag vilket kanske var lite tråkigt i och med att vi missade hela firandet som verkligen är en stor grej där. Redan när vi kom till Boston, två veckor tidigare, hade de börjat sälja massa dekoration och speciellt godis och kakor till 4:e of July. Vår tanke från början var väl att åka in till Boston under förmiddagen denna dagen också eftersom vår plan inte skulle lyfta förrän 21:20 om jag minns rätt, men eftersom tunnelbans-upplevelsen dagen innan blev som den blev så var det ingen av oss som var jätte intresserade av att ge oss ut med den igen. Så istället tog vi en lång sovmorgon på hotellet och packade i lugn och ro tills när vi var tvugna att checka ut kl 12.
 
 
 
 
Vi gick sen en runda ner till stranden eftersom det var ganska varmt även denna dagen, ca 27-30 grader tror jag. En ganska grusig/ stenig strand men ändå fint. Vi badade dock aldrig då det inte precis var så varmt ute vid havet utan ganska blåsigt. Istället gick vi tillbaka till shoppningcentret som låg precis bredvid hotellet och spenderade några timmar där, åt lunch och tog det bara allmänt lugnt. Vid kl 16 tog vi bilen och åkte till flygplatsen där vi för första gången någonsin kom så tidigt så att det inte ens gick att checka in väskorna ännu så vi fick ställa oss i en kö och vänta på att de skulle öppna vår incheckning. Och sen tillbringa vi exakt hela kvällen på flygplatsen med att vänta på flyget, som såklart var lite sent men det hör väl till när man ska flyga.
 
 
De där 6,5 timmarna på flyget hem var sen väldigt dryga om ni frågar mig. Det enda roliga/ intressanta vi fick se på hela tiden va ett fåtal fyrverkerier under tiden vi lyfte men sen var det bara mörkt, tyst och lugnt. Jag och pappa drog visserligen en riktig vinstlott men våra platser där man kunde sträcka ut benen ordentligt eftersom vi satt på raden längst fram i mitten av planet där vi gör iordning mat osv, vilket medförde att vinte behövde trängas med någon och inte heller behövde få någon annans säte i ansiktet, LYX! Men eftersom vi flög på natten (både svensk och amerikansk tid) så hade jag ju önskat att jag hade lyckats sova något, men nej inte en enda minut, till skillnad från övriga familjen som alla sov i alla fall när någon av måltiderna kom.
 
 
 
Vi landade sen den 5 juli kl 10:15 svensk tid (04:15 amerikansk tid) i Danmark och då var jag både hungrig, trött och illamående så när vi satt oss på tåget en timme senare somnade jag nästan direkt och sen sov jag hela vägen till Lund där jag blev tvungen att vakna. Somnade sen på bussen igen och till skillnad från övriga familjen försökte jag inte ens hålla mig vaken när vi väl kom hem utan bara åt något litet snabbt och sen sov jag ett par timmar. Just där och då kändes det som ett bra beslut för att jag överhuvudtaget skulle kunna tänka den dagen men det medförde sen att jag var helt fel i tiden resten av veckan. Och tyvärr kan jag väl inte säga att jag har vänt tillbaka dygnet helt ännu så att sova mitt på dagen efter att ha varit i en annan tids-zon är inget jag tänker göra igen.
 
Om jag ska sammanfatta resen lite kort så måste jag säga att det har varit en utav de absolut bästa resorna vi har gjort med familjen där vi har fått se lite av allt möjligt. Upplevt storstadslivet där vi bodde nästintill mitt på ett av världens största turist sevärdheter där det alltid var liv och rörelser, samtidigt som vi hade kontrasterna med lugnet på landet i vad som verkligen är den typiska amerikanska småstaden som skulle kunna vara hämtad från en film. Jag fick klappa hästar, lukta på ljus i mängder och se ut över en hel stad från 260m (70 våningar) upp i luften. Ätit hambugare av alla möjliga sorter och såklart glass i stora lass. Shoppat loss på flertalet shoppningcenter och gått promenader på flera mil i värmt och soligt väder. Med andra ord, en resa där vi fick lite av allting förutom rödbrända kroppar och det är vi inte ledsan över.
 
 
 
 
 
En mindre mysig morgon; Boston
Efter en natt på det nya hotellet valde vi att ta en promenad till Target för att köpa något att äta som frukost. Vi åt sen på hotellrummet innan vi gav oss iväg mot tåget, rättare sagt tunnelbanan, för att komma in till Boston. Och hela den dagen blev förstörd för min del efter ett minrde trevligt möte på stationen. Som jag skrev igår så fanns det en hel del speciella människor i detta området och exakt alla följde oss med blicken då vi minst sagt stack ut från mängden. Biljettautomaterna till tunnelbanan var svåra och någon som jobbade på stationen fick hjälpa mamma och pappa. Jag och mina syskon ställde oss snällt och väntade och överlag var det väl bara vi och kanske två andra människor på hela detta området på stationen. Från ingenstans kommer det upp en hemlös man bakifrån oss, bara ett par steg bakom oss, och säger med en viskade röst ett långt utdraget "Beautiful" och det upplevdes verkligen som att han viskade det rakt in i våra öron. Och jag har nog aldrig någonsin blivit så rädd i hela mitt liv, vi verkligen flög bort till våra föräldrar och jag skakade så att jag knappt kunde stå på benen, samtidigt som det mer eller mindre blev helt vitt framför ögonen och jag knappt fick luft.
 
Hade det bara slutat där så hade vi kanske kunnat lugna oss lite fortare men den här mannen lämnade oss inte där. Istället stannade han kvar under de minuterna det tog till innan vi lyckades få ut biljetterna och hade hela tiden stenkoll på oss, pratade till oss och följde efter oss sen när vi gick igenom biljettkontrollen. I väntan på att den där tunnelbanan sen skulle komma kunde jag fortfarande knappt andas sen och tårarna bara rann, vilket såklart gjorde andra människor runt omkring oss oroliga. Så när vi sen väl kom upp ovanför marken igen i Boston tog det minst 2 timmar innan jag började lugna mig igen men under resten av resan var det inte en enda gång som jag stod någonstans där jag inte visste att jag hade ryggen fri, just för att inte behöva bli överraskad av någon igen, tror inte heller att jag gick ensam någonstans över huvudtaget och resan hem med tunnelbanan fruktade jag exakt hela dagen. 
 
 
 
 
Jonny cupcakes som visade sig vara ett klädmärke och inte en cupcakes butik....
 
Men om vi hade sluppit uppleva den händelsen under morgonen så hade dagen varit riktigt bra. Precis som alla andra dagar var det runt 30 grader varmt, solsken och i allmänhet bara skönt. Vi gick runder i stan i både parker och shoppninggator och hann se en hel del. Jag hade även en ekorre som kom fram till mig när jag satt mig ner och i rädlsa att den skulle bita mig om jag sträckte fram handen gav jag den en liten pinne, stackaren blev väl lite besviken då den trodde att den skulle få mat av mig... Dagen fortsattes med lunch på Shake-Shack och efter lite mer runt vandrande middag på Cheesecake Factory där jag delade en pizza med min bror och åt en supergod cheesecke som fick följa med i en doogiebage hem, där sista kvällen i USA avslutades på hotellrummet.
 
 
Känner ni igen byggnaden nedan, den var med på bild från första natten i USA, det visade sig vara ett shoppningcenter.