Josefin Nilsson

Just nu
Tänkte berätta lite om hur läger ser ut just nu.

 Pelle är fortfarande skadad som han nu har varit i två månader. Han var ju en heldag hos veterinären förra veckan och kollades då noggrant. Skadan och inflammationen som han har i förstärktaböjsenas i höger framben är lite bättre än sist då vi var hos veterinären men ingen större skillnad. Planen för hur vi ska jobba med detta är fortfarande den samma, långsamt öka promenadtiden från 25 minuter där vi är nu till 45 minuter där vi ska vara den 13 december. Efter veterinärbesöket förra veckan fick vi även reda på att de nu hade hittat en förkalkning i samma ben, något som de tror har funnits där redan innan men inte upptäckts då undersökningarna inte har varit lika stora. Förkalkningen kommer förhoppningsvis inte att påverka Pelle i framtiden men för att vara säkra på det så kommer allting att kollas ordentligt nästa gång med röntgen. Efter det får vi se hur det blir och hur vi ska gå vidare.


Missi står nu mer eller mindre och har gjort det under de två senaste veckorna. Innan dess har vi gjort stora framsteg med både longeringen och ridningen. Longeringen har hon förstått helt och hållet med en stor jämn volt och förstår både när hon ska öka tempot och sakta av. Det var först förra månaden som jag började rida henne och nu går hon att rida i både skritt och trav när någon longerar. Att lyssna på mig när jag tar i tygeln och trycket till med skänken har hon också börjat förstå mer och mer och allting går framåt. Men som jag skrev innan så står hon mest nu då ingen riktigt har haft tid till henne nu efter att jag har skadat mig. Så fort jag får börja rida igen så kommer jag fortsätta arbetet med Missi men det kommer inte bli innan början av december då handen är läkt.
Igår berättade mina föräldrar att Missi kanske kommer fortsätta ridas även nu när jag inte kan göra det själv. Om det blir så, så kommer det var en tjej som bor granne med stallet där Pelle och Missi står som kommer att rida Missi. Hon har ridit in många hästar och ponnyer och är van vid det. Jag kommer även att skriva om hur det går med Missi utbildning då.


Sist kommer vi då till mig. Imorgon kväll är det två veckor sen jag fick Missi över mig och min ena knoge på vänsterhanden bröts på mitten. Jag gick först en vecka med gips, från armbågen till lillfinger spetsen. Efter en vecka med gips ska jag nu ha en plastskena i tre veckor och efter det ska handen vila utan extrastöd i två veckor. Att de tog av gipset har inte att göra med att det hade läkt mycket under den veckan utan de gjorde det för att de var rädda för att fingrarna inte skulle återfå rörelsen igen annars. Därför har jag nu under de kommande veckorna ett speciellt sjukgymnastikprogram som jag ska genomföra med min hand. I början av december ska handen var bra igen om allting går som det ska.

Det var lite om hur allting ser ut just nu.