Josefin Nilsson

Sometimes it all gets a little too much...
"Vi ses i eftermiddag" skrev jag imorse strax efter kl 07. Det gick ju sådär med det måste jag säga, men vem är egentligen förvånad, inte jag i alla fall. Jag tror att jag har börjat inse att det här med att verkligen uppdatera regelbundet går i perioder, precis som så mycket annat i livet. Ibland rullar allting bara på och livet känns grymt, energin är på topp och glädjen har inga gränser. Andra stunder/ dagar blir det mesta bara fel, den där energin som för länge sedan tog slut slår över i ett känslo-kaos och all glädje och motivation är som bortblåst. Det är inte lätt att hänga med i svängarna när livet vänder, men samtidigt, vem har någonsin sagt att livet är enkelt?
 
 
Så idag har inte direkt varit världens bästa dag. Alternativ två är väl ganska exakt hur jag känner mig just nu, både helt fysiskt och psykiskt slutkörd. Tankarna om vad jag egentligen håller på med, och om det är värt det har snurrat runder på högvarav nu ett bra tag. Och på ett sätt så känner jag mig verkligen så himla färdig, men jag vet att det till största del beror på energi-bristen. Med andra ord det blir bättre, det blir det alltid! 
 
 
Snart är jag tillbaka på banan igen, full-laddad med energi, och då kommer nog även uppdateringen här bli mer som den var förr. För tillfället kan jag inte förstå var alla idéer och ord kom ifrån under alla tidigare år, men som sagt, det kommer komma igen. Så med det sagt tar jag nya tag för ännu en dag på jobbet imorgon, dag 31 av (minst) 36 i sträck. Kämpa på! Och när vi ändå är igång och ser saker lite mer från den ljusa sidan nu, idag har det inte regnat en enda droppa, LYCKA!!! Vi ses imorgon, redo för en förhopningsvis grym lördag, kram!