Josefin Nilsson

Living my life & working on my dreams
Hjärnan kan få livet till att framstå som extremt seriöst, som att vi bara har en enda chans att lyckas och det bara finns en enda väg till målet. Men livet är inte så seriöst, det finns alltid mer än en väg, mer än en lösning och bara för att allting inte gick perfekt idag så betyder det inte att allting är förstört. Det kommer komma fler chanser, så lev livet och våga göra det som just du drömmer om - "Life isn´t as serious as the mind makes it out to be"
 
 
Och det är precis vad jag gör just nu, lever livet och provar på det som jag alltid har drömt om att göra. Tanken i början av året var visserligen att vi skulle åkt till Bali i maj för att lära oss surfa men en vecka i Partugal i mitten av augusti går ju minst lika bra. Det kommer fler chanser och jag tänker då inte missa de där chanserna till att förverkliga mina drömmar, och det borde inte ni heller göra!
"En klarare framtid" - Nu & Då
"Vem hade trot att jag skulle stå här, två månader efter studenten, med ett jobb? Inte jag själv i alla fall. För min plan var aldrig att börja jobba direkt efter att jag tagit studneten. Jag vet inte hur många gånger i våras jag fick frågan vad jag skulle göra efter studenten, och mitt svar var alltid det samma. "Jag ska ha sommarlov". Så såg min plan ut och jag hade verkligen ingen aning om vad jag ville göra. För jag vill inte jobba med hästar på heltid i Sverige så som det känns nu. Och inte hade jag någon plan eller idé på vad jag annars ville jobba med, för jag har aldrig haft ett "vanligt" jobb.
 
....
 
5 veckor går mot sitt slut och som jag skrev i tisdags är framtiden ett oskrivet kapitel i mitt liv. Jag hade ingen plan på vad jag ska göra nu men att fortsätta jobba kändes som en bra idé nu när jag ändå börjar komma in i de här rutinerna. Framtiden är inget jag oroar mig över, det är kanske inte lätt att få jobb när man är ung och oerfaren men det är verkligen inte omöjligt. "
 

 
Lite kul är det ändå att titta tillbaka på det här inlägget och minnas hur tankarna och känslorna gick då. Jag står visserligen lite i samma sitvation detta året men jag känner mig nog något lugnare med det nu än vad jag gjorde då. Jag hade alltid haft som plan att flytta utomlands, mer eller mindre, direkt efter studenten för att påbörja min vägen mot mina drömmar om att satsa på hästarna och tävlandet, men de krossades minst sagt 10 månader tidigare då Pelle skadade sig i hagen och tanken på att sälja Pelle 8 månader tidigare var helt omöjlig att genomföra. Så då stod jag där och hade ingen aning om var jag ville eller skulle ta vägen, och helst av allt ville jag bara ta sommarlov i 10 veckor för att lista ut vad jag skulle göra med mitt liv. Det dröjde dock inte mycket mer än ett par veckor innan jag ficm erbjudande om att komma på en intervju på jobbet där min pappa jobbar, och 1 timme efter att interjuen påbörjades så var papperna påskrivna och vips så visste jag exakt vad jag skulle göra i 5 veckor framöver mellan 06:15-15:00. 
 
De där 5 veckorna belv sen nästan 3 månader i sträck och under tiden tog min chef i stallet kontakt med mig så att jag jobbade extra hos dom ett par gånger samtidigt samt fick erbjudande om att börja jobba hos dom då jag inte hade något annat jobb längre. Utöver det blev jag även kontaktad av en restaurang som ville att jag skulle börja arbeta hos dom, heltid, deltid eller bara extra när jag kunde. Så när de där 3 månaderna tog slut så stod jag inte direkt utan jobb.
 
 
 
Nu ett år senare har jag precis avklarat 5 veckor till på jobbet där jag var förra sommaren, och möjligheten till att komma tillbaka igen finns fortfarande kvar. Jag har ju trots allt varit där till och från hela tiden sen förra sommaren och antagligen var det inte sista gången jag satte min fot på den arbetsplatsen i fredags när jag gick hem från min sista dag som sommarjobbare. Exakt vad som händer framöver vet jag inte, och jag känner mig väl inte direkt stressad över det i heller för den delen. Erbjudandet om att fortsätta i stallet finns där och jag kan helt ärligt säga att jag har saknat hela det teamet och hästarna där nu i sommar när jag inte har varit där. 
 
Utöver det lever drömmen om utlandsflytten kvar. Jag har sett lite olika jobb på olika Facebook-grupper och bland annat finns det jobb i L.A som jag är sugen på. Samt ett erbjudande från ett av världens bästa hopp-stall som jag fick tidigare i våras, där telefon-numret fortfarande ligger kvar i min mobil. Vem vet vad framtiden utvisar? Inte jag själv i alla fall, kanske jag kör på likadant i ett år till, kanske det blir stora förändringar i höst. Jag tänker helt ärligt bara njuta av livet här och nu (ett tag framöver) och se vad som händer, om det är tanken att jag ska flytta utomlands i höst så kommer det att lösa sig, och annars kommer jag garanterat att lära mig mycket här hemma tills när det är dags att ge mig ut på nya äventyr.
 
Målet är i alla fall att lyckas kombinera hjärnans logiska tänkade med de där drömmarna som hjärtat vill följa!
Where my heart goes

Hjärtat och drömmarna går mot ett håll, hjärnan med det logiska tänkandet mot ett annat. Ska jag ge upp allt jag har drömt om och kämpat så hårt för nästan hela mitt liv bara för att det vore smartare att göra något som ger mer pengar och en säkrare framtid. Och vad är egentligen ett  smart val?


Hur jag kommer att välja i framtiden har jag ingen aning om just nu men jag vet att jag är kluven i tanken om hur jag ska göra med ridningen och ridsporten den dagen jag inte längre har Pelle. Frågan är om hjärnan eller hjärtat kommer få bestämma...