Josefin Nilsson

"Alla hästar är till salu för rätt pris"
Eftersom vi ändå diskuterade det här med att köpa häst för ett par dagar sen så tänkte jag att jag kunde dela med mig av lite andra tankar som går i lite samma spår. För många storhästar är extremt dyra och ju bättre stam, utbildning och resultat ju mer pengar kostar dom. Att en häst som har startat 140cm kostar närmare 250 000kr är idag inget konstigt alls och har den dessutom stadiga resultat med placringar på den nivån och lite högre ja då kan vi prata om ett pris på en halv miljon för en häst här i Sverige utan problem. 
 
"Om du hade fått ett bud på en miljon för din häst, hade du sålt den då?" Svaret på den frågan tror jag varaierar otroligt mycket beroende på vem som får frågan. Överlag skulle jag tro att många som håller på med ridsport på hobbynivå skulle överväga ett bra bud på sin häst något mer än vad tävlingstallen gör. Inte ur ett perspektiv på vem som älskar sina hästar mest, för jag kan intyga att tävlingsryttarna i de stora tävlingstallen gör allt för sina hästar, utan för att tävlingstallen är beroende av pengarna på ett annat sett än vad privatpersoner som äger en häst och har ridningen som en hobby är. Jag kan bara utgå från mig själv, jag hade aldrig kunnat sälja Pelle, oavsett bud, under min ponnytid om jag inte hade känt att vi verkligen var färdiga och att personerna som kom med budet var en familj som verklogen skulle kunna erbjuda Pelle ett bättre liv än vad jag gjorde. För för min del handlade det inte om pengarna med Pelle, det handlade om att han var min bästa vän och även om jag älskade att träna och tävla så betydde hans häsla och vår kärlek mer än alla resultat i världen. Dessutom handlar ju inte ponnysporten om några inkomster i form av prispengar utan enbart utgifter och tävlar man inte bland eliten så kan man inte heller räkna med att man ska gå med en stor vinst vid försäljning. Det är verkligen så stor skillnad att hålla på med hästar som en hobby eller att ha det som sitt jobb och inkomst.
 
Fina Pelle, han är kanske inte så mycket för världen men för mig betyder han och allt vi gick igenom tillsammans mer än vad ett belop på kontot skulle kunna ge mig.
 
Jämför jag de tankarna jag hade om ridsporten och hästarna för ett par år sen med de jag har idag så inser jag så himla mycket jag har fått lära mig genom att arbeta med hästar. Det är en sak att ha en egen häst och en helt annan att jobba med eliten och deras hästar. Sporten är så extremt dyr och intekterna är ofta låga i förhållande till vad utgifterna är. Jag kan dra ett exempel som jag och min chef diskuterade för lite drygt en månad sen. Han hade blivit erbjuden en plats i landslaget under Nationshoppningen i Doha nu i januari. Med andra ord en rolig uppgift men det skulle innebära en lång och dyr resa. Bara själva flygresan dit för en häst skulle kosta 100 000kr och han ville då ha med sig två hästar så 200 000kr, därefter tillkommer uppstallning på plats för ett par veckor, tävlingsstarter, resekostnad för han själv samt hästskötare, och hotell. Exalt vad det hela skulle kosta diskuterade vi aldrig men någonstans mellan en kvarts- till en halv miljon skulle jag gissa på. Även om det är mer prispengar på den arabiska touren än den europeiskt så kan ni ju själva räkna ut att det gäller att vinna/ placera sig i alla klasser man startar för att det ska gå +/- noll eller till och med med lite vinst i slutendan. Så för att ett tävlingstall som detta överhuvudtaget ska kunna gå runt varje år så krävs det att en del hästar säljs. 
 
Den här tjejen är verkligen en av mina absoluta favoriter i stallet där jag jobbar. Ett sto med otroligt mycket personlighet och åsikter om exakt allt men hon är också helt underbar att rida. Såklart har hon också en riktigt hög prislapp men inom en snar framtid kommer hon ändå garanterat ha flyttat då hon är en riktig Super-Star.
 
Jag vet att vilken häst som helst skulle kunna vara såld i stallet där jag jobbar när jag kommer en dag. För till rätt pris och köpare är alla hästar till salu, oavsett hur bra de går. Sen kämpar alla elitstall för att slippa att sälja bästa-hästen för de där extrema summorna, utan de säljer hellre lite fler hästar oftare av de som tävlar något lägre klasser. Som jag skrev i början av inlägget så handlar hela denna sporten om mycket pengar och hästar är extremt dyrt. Men jag tror ändå att det är ritkigt stor skillnad på hur man ser på en försäljning utifrån hur man utöver sporten, hobby eller elit. Skulle du kunna sälja din häst för ett bra bud?
Idrottsgalan; rätt vinnare eller inte?
Jag är inte den som älskar att titta på TV eller filmer men när det kommer till sport så kan jag verkligen se det mesta, även om jag inte alltid förstår reglerna. För min del spelar det verkligen ingen roll vilken sport det är, finns det någon dokumentär eller liknande där man får följa med "bakom kulisserna" och se hela satsning då är jag helt fast. Så att se idrottsgalan igår var verkligen en självklarhet för min del. Att få höra om prestationerna och personerna bakom dom inspirerar mig något enormt och det fanns nog inte ett enda klipp under hela programmet som inte gav mig rysningar över hela kroppen och gåshud. 
 
Men kanske är det just det som skiljer mig får många andra som såg programmet, att jag faktiskt är imponerad av allas prestationer och förstår att det som visas och berättas där bara är en liten del av något så mycket större. En satsning med hårt arbete som pågår exakt varje dag. Där målen är höga och det enda som är högre är idrottarenas (och deras teams) vilja att göra det där lilla extra för att hela tiden bli lite bättre och komma lite längre. På galan lyft sporter fram som i vanliga fall inte får den tiden i media som de egentligen förtjänar. Tjejerna som tar sig runt både vanlig orientering och skidorientering (!) med mästerskapsmedaljer, gör mig minst lika imponerad som herrarnas prestation under ishockey VM. För i slutendan går det ändå inte att jämföra deras prestationer, de är alla stjärnor i sin egna sport, och har lyckats prestera bättre än alla deras mottävlande i vald idrott och gren, och det är en stor prestation oavsett sport.
 
Bild från Google
 
Därför känns det lite extra tråkigt att ridsporten och Peder får ta skit även detta året, för att han vann Jerringpriset för den prestationen han och All In gjorde under EM i ridsport. Jag förstår att inte alla som ser på idrottsgalan är insatta i ridsporten och hur mycket jobb det ligger bakom den prestationen men många har antagligen själva hållt på med någon annan sport och borde då veta att det skiljer en hel del mellan de som är bra och de som blir bäst. För alla som någon gång har satsat på något vet att det ligger så otroligt många timmar av hårt slit och motgångar bakom de där prestationerna och framgångarna. Självklart är jag glad över att Peder vann priset framröstat av svenska folket, eftersom det visar hur stor ridsporten faktiskt är och vilket engangemang personerna som utöver den har. Men jag skulle blivit glad oavsett vem som än hade vunnit, för jag inspireras av idrottarna, deras prestation och framförallt personen bakom den där prestationen som har lagt ner allt jobb för att nå de där resultaten.
Dags att köpa ny häst?
Jag är verkligen så galet sugen på en ny häst nu. Hade inte mina planer för det här året sett ut som de gör då hade jag aktivt börjat leta efter och prova, för att hitta en ny häst så fort som möjligt nu. Men med tanke på att jag planerar att vara utomlands i ca 1,5-2 månader i sommar och inte vet var jag kommer bo/ jobba i höst så känns det inte som någon bra idé att köpa en häst som jag sen kanske blir tvungen att sälja nästan direkt. Lite tråkigt, men trots det sitter och nästan och kollar på hästnet varje dag för att se vad det finns. Tänkte att jag kunde passa på att dela med mig lite av vad det är jag hade kikat efter om jag aktivt hade letat efter en ny häst nu.
 
Drömmen hade verkligen varit att hitta en rutinerad tävlingshäst som var någonstans mellan 8-10 år och hade gått upp till 1,40m hoppning, för att få en första häst som jag faktiskt skulle kunna få rutin och lära mig av. Jag har aldrig haft någon färdig läromästare i hoppning som jag har kunnat lära mig av och klättra i klasserna med. Istället har jag alltid fått börja från början och jobba upp allting långsamt samtidigt som jag själv har skullat lära mig själv. Med andra ord har jag fått utbilda både mig själv och hästen på samma gång, vilket har tagit mycket tid (och såklart varit väldigt lärorikt) men tyvärr har jag aldrig hunnit få ta glädje av jobbet jag har lagt ner på det då hästarna har lämnats till ägarna när framgångarna har börjat komma. Så att kunna köpa och stå som ägare på en rutinerad hopphäst hade verkligen varit en dröm, dock hade inte pengarna på kontot räckt till det...
 
Calamity Jane (ägare; Flyinge AB) som jag hade turen att få rida mycket under min gymnasietid. En häst som i sin ungdom gått upp till 1.40m, nu är hon närmare 20 år och vi tränade banor på runt 1.20m nivå.
 
Så istället hade jag satsat på en fin yngre häst helst i åldern 3-6år, absolut max 8år gammal men då hade jag helst velat ha lite högre utbildning. Utbildningen hade fått vara i förhållande till ålder och pris, man kan ju trots allt inte få allting för en rimlig summa. Jag har alltid sagt att hästarna jag har får vara exakt hur jobbiga som helst ridningen så länge de är enkla att hantera från marken, och lite så känner jag fortfarande. Så jag hade med andra ord hellre tagit en något vild häst som kastar sig, backar, stegrar och bockar än en som reser sig när man leder den eller inte går att lasta. Men det jag prioriterar allra högst är att den ska vara sutten på och helst riden i alla gångarter. Jag har ridit in en del ponnyer/ hästar från grunden och även om det är jättekul att jobba med dom då så tar det fortfarande emot lite eftersom minnena sitter kvar från när en ungponny jag red in tvärnitade och stegrade (jag kramade mig fast runt halsen) och vi slog över, vilket medförde att jag fick ponnyn rakt över min kropp, och sen blev trampad när den i panik kastade sig upp. Jag älskar att jobba med unga hästar, men som sagt, jag vill helst att de ska vara suttna på i alla gångarter innan jag sitter upp.
 
En väldigt grön och oriden 5-åring som stod i tävlingstallet där jag jobbar under förra våren, han blev lite av mitt projekt. Nu har han dock flyttat hem till sin ägare igen i höstas.
 
Sen skulle jag titta mer på hästens inställning och personlighet än stammen. Stammen har såklart betydelse den med men jag anser att viljan är minst lika viktig. En häst men rätt inställning till arbetet kommer minst lika långt (om inte längre) än en häst med den rätta stammen och kapaciteten men som saknar viljan. Jag har ridit så otroligt många hästar på olika utbildningsnivårer nu de senaste åren, allt från oinridna och gröna unghästar till de som har gått internationella 1,50m klasser, så rent ridmässigt vet jag vad jag letar efter för känsla. En känslig häst som är kvick för hjälperna, modig men ändå försiktig. Hellre lite mot det heta och tittiga hållet än lite seg och loj. Den behöver verkligen inte hoppa spektakulärt när man ser den utan det viktigaste är att den vill hoppa felfritt, är ärlig och suger tag i hindret, sen behöver inte själva språnget vara "WOW".
 
Också det den här charmiga valacken med extremt mycket vilja och åsikter. Tittig som bara den och stor (ca 1,80m i mankhöjd) men WOW vilken känsla han bjöd på när jag kom om med benen, helt klart den känsligaste hästen med helt fantastiska gångarter och ridbarhet som jag har suttit på (hopphäst). Även han har dock flyttat från stallet där jag jobbar, såldes i somras och går nu som förstahäst med en yngre ryttare.