Josefin Nilsson

2017; Tack för allt!
Så var det dags att lägga 2017 bakom sig och blicka framåt mot ett nytt år. Även om 2017 inte ens blev i närheten av jag hade trott att det skulle bli för ett par år sen så tror jag ändå att det alltid kommer vara ett år som jag kommer kunna se tillbaka på med väldigt mycket lärdommar. Jag har verkligen fått ta mycket ansvar på såväl jobbet som livet i övrigt och har därmed växt som människa, även om jag såklart känner att det är väldigt många plan som jag behöver utvecklas väldigt mycket mer på fortfarande. Under 2017 skulle jag säga att jag framför allt har insett att jag måste värdesätta mig själv, min tid och min hälsa, för i slutendan är det bara jag själv som kommer lägga energi på hur just jag mår. Jag styr mitt eget liv och alla kommer inte alltid vara nöjda med de valen jag gör men så länge valen är rätt för mig så kommer det också att bli bra.
 
 
 
I början av 2017 satt jag som mål att jag och Pelle skulle starta LC:2 och LB:1 på 67%, vilket vi inte riktigt nådde, det blev 66% i LC:2 och 65% i LB:1. I LA:1 hade vi som mål att debutera på 65% men lyckades som bäst nå upp till 63% i en regional LA:1. Självklart är det tråkigt att vi inte lyckades uppnå målen men samtidigt är jag glad över att jag vågade sätta lite höga mål och jobba hårt mot dom för annars hade vi antagligen inte ens nått så pass långt som vi gjorde. På vägen har jag fått lära mig så otroligt mycket om dressyr och jag är verkligen tacksam över att jag idag har ett system som jag känner mig trygg med oavsett vilken häst jag sitter på, och det väger tyngre än en bedömning från någon dommare eller en rosett på en tävling. 
 
 
Mål som jag däremot uppnådde var att surfa. Det har varit en dröm i många år och känslan av att få uppfylla den och dessutom lyckas mycket bättre än vad någon hade trott när jag och Thea åkte iväg till Portugal, den känslan slår det mesta! Sen jag lämnade den veckan i slutet av auguasti så har jag längtat varje dag efter att få åka iväg igen, så det ser jag verkligen fram emot under 2018. Utöver det hade jag som mål att lära mig något nytt, och det får väl då vara att lite mer på mig själv. Det finns så många andra människor i min omgivning som ger mig förtroende att göra saker, eftersom de verkligen tror på mig i den uppgiften. Och under 2017 har jag verkligen börjat lära mig att lita på mig själv då också. Det finns mycket kvar att jobba vidare med på denna punkten men jag har kommit en bit på vägen och jag är redo att gå vidare in i nästa år lite mer självsäker än tidigare.
 
 
 
Jag lämnar 2017 bakom mig lite friare än vad året började. För första gången på länge är jag fri att göra exakt vad jag vill och jag kan lova att jag kommer att ta chanserna till att göra precis det jag vill under 2018. Ni kommer få följa med mig i min vardag som kommer innehålla en hel del häst, trots att jag inte har någon egen längre, och en hel del resor, långa som korta. Jag har ingen aning om var jag kommer vara om ett år men jag vet att jag kommer bli tvungen att släppa taget om min comefort-zoon här hemma och kasta mig ut i det okända, och det ska verkligen bara bli spännande!
Årsresumé 2017 del 6
November känns som en månad som bara blev som et stort svart hål efter att Pelle åkte till sin nya familj, för helt ärligt minns jag inte särskilt mycket av månaden i övrigt. Jag hade i alla fall fyra mysiga sista dagar med Pelle medan övriga familjen var i Paris. Eftersom jag ändå var ensam hemma så passade jag på att tillbringa extra mycket tid med Pelle, njuta av varje sekund och samtidigt börja packa allting. Tillbringade ett par kvällar med att sitta i Pelles box och bara ta till vara på den sista tiden med min bästa vän. När dagen väl kom och det var dags att åka kändes det bara overkligt och jag åkte hem igen utan ponny, lycklig över att vi hade hittat en så bra familj men helt förkrossad över att inte ha honom i min vardag längre. Mer om mina känslor och tankar runt Pelle och försäljningen kan ni läsa HÄR & HÄR & HÄR
 
 
 
 
Månaden i övrigt blev fylld av tårar och saknaden över min bästa vän har varit större än vad jag hade kunnat förbereda mig på. Men jag är i alla fall riktigt glad över att min chef i stallet behövde extra hjälp i exakt samma veva som vi sålde Pelle, för det har ändå varit lite tröst i det hela att jag inte har behövt lämna hästarna och ridsporten helt. Så istället för att tillbrinag tid i stallet så jobbade jag så mycket jag bara kunde under hela november, väldigt mycket mer än 100% då jag lyckades kombinera mina två jobb så att jag bara var ledig som mest 1 dag/ vecka. Utöver jobb så har jag varit på shoppning center i Skåne fler gånger under november månad än vad jag hade varit under hela övriga året (kanske inte riktigt, men ni förstår vad jag menar ;) )Och såklart har jag hunnit med att gymma en del och så bodde Tage ett tag hos oss också, mysigt!
 
 
 
 
 Och till sist december, det finns väl egentligen inte så himla mycket att säga om denna månaden heller. Tiden har sprungigt på och jag har egentligen inte någon större koll på vad jag har fått gjort. Jag har jobbat en himla massa under hela denna månaden också, mycket på jobbet i Lund och när jag inte har varit där så har jag varit i stallet i Flyinge. För tillfället kan jag väl helt ärligt säga att det är på jobbet som jag känner att jag gör mest nytta eftersom som som sagt inte är så van vid att ha så mycket fritid och inte heller trivs med det, men det är förhoppningsvis något jag kommer att vänja mig vid med tiden.
 
 
 
Utöver jobbet så har jag hunnit rida lite andra hästar också, Sagas hästar tre gånger tror jag, och sen en annan häst ett par gånger, Den andra kommer jag förhoppningsvis fortsätta med under 2018 och då kommer den också att få en ordentlig presentation här på bloggen, fram tills dess väljer jag att hålla den hemlig.
 
 
Jag har nog varit på någon typ av shoppingtur varje vecka under hela december och det säger lite om hur mycket tid jag faktiskt har för tillfället med tanke på att shoppa inte är mitt favoritintresse... Men det har väl ändå varit lite mysigt. Utöver det har jag varit en sväng i Köpenhamn på julmarknad och Tivoli med min mamma, syster och systers bästa kompis, det var kul! Jag har firat jul precis som så många andra har gjort, och sen tog vi en liten mini semester i Jönköping också, välbehövligt! Nu är det bara nyårsafton som återstår och precis som förra året så kommer jag att fira det med Thea och lite andra kompisar, det ska bli kul!
 
 
 
Hoppas att ni har haft ett bra 2017, mitt har väl varit lite upp och ner, men jag tar med mig många fina minnen. Också hoppas jag att ni fortsätter följa med mig in i 2018 för då kommer det att hända grejer kan jag lova, men mer om det tar vi i ett eget inlägg.
 
Pelle 2016 vs 2017
2017 börjar närma sig sitt slut nu med enbart ett fåtal dagar kvar, och just därför tänkte jag sammanfatta mitt och Pelles år för att blanda in lite mer häst i bloggen. För under den senaste månaden har bloggen blivit lite mer häst-fattig, vilket egentligen inte är särskilt konstigt med tanke på att hästarna inte är en del av min vardag på samma sätt längre, men året i övrigt har trots allt varit fyllt med häst så det kan vi ju inte bara lägga bakom oss helt och hållet. När jag ändå var igång och tittade på klippet från detta året så hittade jag ett youtube-klipp som jag gjorde i slutet av förra året, så jag tänker att jag kan passa på att jämföra mitt och Pelles år 2016 med detta året när jag ändå är igång.
 
Under 2016 gjorde vi det som enligt veterinärerna kanske inte ens skulle var möjligt. Med mycket tidiga mornar, långa promenader, massa mys och ett helt galet schema för min del, lyckades Pelle till sist bli friskförklarad från sin (andra) senskada, denna gången på vänster framben. Men trots att han var friskförklarad så var det en lång resa tillbaka till den formen vi hade börjat hitta under 2015, så där började vi. Han kändes överlag pigg och fräsch och jag njöt av varje sekund av arbetet vi gjorde. För oavsett tävlingsresultat så hade vi redan fått den bästa vinsten av alla, en hel och frisk ponny!
 
 
 
 
 
Så det var detta vi hade att utgå ifrån när 2017 började. Överlag skulle jag nog säga att jag har varit mycket mer avslappnad runt allt som har med att prestera att göra än vad jag har varit tidigare. Bara att få vara där och visa upp oss har som sagt varit en vinst i sig och jag har verkligen velat ta till vara på tiden tillsammans med Pelle. Redan när året började så var planen om att sälja honom satt och jag visste att det skulle krossa mig när det väl var dags att lämna och gå vidare, så det har säkert gjort att jag har försökt att verkligen njuta lite extra av precis allting. Sen har jag haft vissa dagar, och veckor då jag har varit extremt besviken, när känslan inte alls har varit där jag har velat ha den eller helt enkelt inte varit så bra som jag vet att vi skulle kunna få till det. Resultaten har gått lite upp och ner och jag skulle ljuga om jag sa att det inte har oroat mig i och med att han har varit till salu, och ojämna resultat är ju aldrig att föredra vid en försäljning. 
 
 
 
Men i det stora hela har jag bara försökt att uppskatta varenda sekund med min bästa vän eftersom jag hela tiden har vetat att till sist så kommer tiden ta slut, och vi bli tvugna att gå skilda vägar för bådas skull. Självklart hade jag önskat att vi hade presterat lite bättre, fått lite fler procent, kanske tagit en placring, och kvalat nationellt helt. Samtidigt är jag glad över att vi hann göra det vi gjorde, att vi trots allt lyckades ta ett nationellt kval, att vi har varit uppe och nosat på placeringar ett par gånger, och framförallt att vi för det allra mesta har haft frukstansvärt kul tillsammans! För att inte ens tala om att jag har lyckats bygga upp en otroligt frisk, fräsch och välmående ponny som nu kan ge så mycket till en ny ryttare. Det hade nog ingen vågat tro på för lite mer än ett år sen. Så överlag skulle jag nog vilja säga att jag är glad och tacksam över att bra sista år med Pelle!