Josefin Nilsson

Så mycket minnen i bilderna
Från min instagram: bestapelle
 
Oj vad jag saknar vissa stunder från förra året. Resan till USA var bland det roligaste jag har gjort och jag hade mer än gärna åkt tillbaka dit inom en snar framtid. Pelle och jag gjorde en enorm utveckling och i slutet av sommaren kände jag verkligen att vi var redo för att visa vad vi kunde, så blev det ju inte... Och bilden på mig och Pelle i solnedgången är verkligen en utav mina absoluta favoriter genom alla år!
One last time
Tiden har gått sjukt fort samtidigt som jag har svårt att minnas vad jag faktiskt gjorde i början av året. Det har varit känslor i överflöde och jag tar med mig mycket minnen från 2015 med blandade känslor.
 
När året började hade jag höga förväntingar om ett grymt år med mycket nya lärdomar och framgångar. Livet kändes i allmänhet stabilt och jag hade lämnat oron över gamla skador i 2014. Jag tog kontroll över min vardag och hittade en bra rytm i den tack vare att jag valde bort ett ämne i skolan och därmed fick mer fritid. Jag satsade allt på Pelle och den utveckling vi gjorde en något som jag sent kommer glömma.
 
 
Under 2015 har jag lärt mig otroligt mycket på alla plan och gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har utvecklats som person och bryr mig idag mycket mindre om vad alla tycker om mig än vad jag gjorde när året började. Mer självsäker och vet mer vad jag vill. När det hästarna och ridningen känner jag att jag har utvecklats massor, jag har lagt en stadigare grund med hjälp av min fantastiska tränare och börjat bygga på ett eget system som jag känner mig trygg i. 
 
Sen åkte jag ju till USA, vilket jag tidigare har sagt att jag inte skulle göra innan man kunde telepotera sig dit. Att flyga är bland det värsta jag vet men oj vad glad jag är att jag vågade göra det ändå. Det kommer alltid vara ett utav de starkaste minnena från 2015!
 
 
Även att börja gymma var inget jag räknat med men något som jag kommit på mig själv med att verkligen gilla. När allting annat har svajat har det varit skönt att ha gymmet där jag vet att allt resultat enbart hänger på mig och min egna insats.
 
Skadorna har fortsatt att förfölja oss vilket är riktigt tråkigt men jag hoppas att jag i framtiden kommer kunna se något positivt i allt detta slit som vi tar oss igenom genom att kämpa i motgångarna.
 
 
Kort och gott kan man säga att 2015 började som ett utav mina bästa år på väldigt länge och såg länge väldigt ljust ut. I slutet av sommaren tog det en omvänding men trots mycket otur, tårar och oro kan jag inte säga att det är det värsta jag varit med om. Tack för detta året, nu blickar vi framåt mot 2016 där allting kan hända!
Mitt 2015 del 4
Oktober:
 
En månad som jag egentligen inte kommer ihåg något speciellt ifrån utan att behöva titta tillbaka i mitt eget bloggarkiv, det säger sig lite själv att det helt enkelt inte var en månad som jag ville komma ihåg. Träningen på gymmet blev min flykt från vardagen och trots att jag mått mycket bättre denna gången än sist när Pelle var skadad så har det helt klart känts. 
 
 
 
Oktober blev månaden då känslorna svajade och motivationen låg på botten. Frågorna om hur det var med Pelle och alla förfrågningar om att rida andras hästar gjorde att jag ville ge upp på livet och räddningen blev att lägga
extra fokus på skolan. 
 
 
 
Månadens höjdpunkt blev ändå all tid jag spenderad med mina kompisar och ett bra höstlov där jag fick tid till att andas ut.
 
 
November:
 
Denna månaden blev så mycket bättre än den förra. Mycket fokus har ju varit på Pelle och hans schema men jag har även lagt mycket fokus på att ta tillvara på alla de små sakerna som gör vardagen så fruktansvärt bra. Mycket tid har spenderats på gymmet och även en del på körskolan förutom all den tid jag är i skolan eller stallet.
 
 
Jag var tillsammans med några kompisar funktionär under Flyinge Indoor och veckan efter det avslutade jag månaden med att flyga till Stockholm med Saga. Tre dagar till att bara ta det lugnt och bli inspirerad innan jag sen kom hem och älskade min vardag mer än någonsin.
 
 
 
 
December:
 
Månaden går verkligen att dela i två delar. Pelle kändes superfin nu när jag började skritta honom, jag har haft riktigt kul tillsammans med mina kompisar och verkligen börjat trivas med att träna på gymmet. Samtidigt har tankarna om framtiden jagat mig och nya problem med Pelle dykt upp.
 
 
En utav månadens höjdpunkter är helt klart besöket hos min tränare. Hon är verkligen helt fantastisk och det går verkligen inte att bli något annat än inspirerad. Och såklart julfirandet med släkten.
 
 
Än är ju inte månaden slut och inte detta året heller, och mycket kan fortfarande hända. Ett inlägg med en kort sumering kommer när året är slut.