Josefin Nilsson

Rakt in i den rosa dimman
Precis som rubriken låter började min morgon, med att gå rakt in i den rosa dimman utanför stalldörren. Fruktansvärt kallt, sådär höstigt krispig luft med frost på marken och dimma i luften, smatidigt som solen letade sig fram och upp igen. Riktigt fint! Dimman har nu lagt sig men det är klart kallaste dagen här hemma sen i maj. Jag har för första gången sen typ början av maj genomfört ett helt ridpass i både tjocktröja och väst utan att jag behövde känna att jag skulle dö av värmeslag, då är det höst på riktigt!

(null)

Unghästen, 3-åringen jag håller på att rida in, får en stor guld-stjärna idag. Han var avspänd och travade på framåt in i handen idag redan från början. Dessutom gick han minst lika avspänt genom vattnet på terrängbanan som han gick i övrigt. Verkligen så himla cool unghäst med en helt fantastisk inställning och mentalitet! Även hingsten får godkänt. Helt galen i skrittmaskinen imorse men när jag väl kom upp var han precis lika seg-startad som alltid. Utan några dumheter så blev han riktigt trevlig att rida även idag, framme för skänkeln och självbärig.

Nu återstår två. Den ena får skor nu och får sparas till sist i eftermiddag. Min förhoppning är att vara klar mellan 15-16 för att hinna hem, duscha och vila lite innan jag ikväll träffar Thea och Elsa. Det ska bli kul. Men nu har jag en del att ta tag i. Vi ses, kram!
Linnea

Åh vad jag saknar att hänga i stallet nu! <3

Svar: Ja det är verkligen helt underbart, sån frihets-känsla <3
Josefin Nilsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress