Josefin Nilsson

Ibland behöver man lyfta för att kunna landa
Att flyga runder från den ena platsen till nästa. Hela tiden ha livet nerpackat i en väska och konstant skynda vidare till nästa sak med en känsla av att inte räcka till. Den känslan har jag levt med i stort sett hela tiden efter studenten. En känsla av att vilja så mycket mer än vad jag har tid till. En känsla av att känna mig låst och begränsad i min vardag. Och en konstant känsla av stress över såväl framtiden som prestationer. Hur mycket jag än har kämpat så har jag inte känt att det har blivit helt bra, antingen har jag haft alldeles för mycket saker som jag vill och ska göra vilket bara har medfört en enorm stress. Eller så har jag inte kunnat göra det jag velat för att de viktigaste delarna i mitt liv helt plötsligt inte fanns där längre och glädjen försvann. 
 
Men att flyga runder från den ena platsen till den andra var nog precis vad som behövdes för att jag verkligen skulle landa. Och då menar jag inte att flänga runder i vardagen, utan att fysiskt flyga med ett plan över hela jordklotet. Där på andra sidan jordklotet landade jag i mig själv, insåg vad jag behöver för att må bra och hittade en balans. Så när jag väl lanadade hemma i Sverige igen så visste jag vad jag ville och det lugnet och tryggheten som det har medfört har jag inte upplevt sen jag fortfarande var kvar i skolan.
 
 
Två bilder från sommarens resa som verkligen gav mig insikter i livet och gav mig en nya balans i mitt vardagsliv.
 
 
Jag tror verkligen att det kan vara nyttigt att komma ifrån allting som har med vardagen att göra under en period för att kunna se allting med andra ögon. Så var det i alla fall för mig. Jag tror inte att jag hade kunnat göra val om min framtid och känna mig så trygg med att det verkligen blev rätt om jag inte hade fått lite distans till det livet jag var så inkörd i att leva. Det blev en paus från min verklighet där jag fick träffa andra människor med erfaraenheter som är helt olika mina. Samtidigt som tiden till att tänka och samla sig fanns där utan att den vanliga vardagen hela tiden kunna göra sig påmind och bidra till stress i besluten.
 
Tryggare än någonsin över att jag är precis där jag ska vara nu!
 
Vem hade kunnat tro att jag skulle behöva flyga över hela jordklotet för att inse att följa mitt hjärta var det enda rätta. Att jag skulle behöva vara utan hästar i 1,5 månad för att förstå att det är det som jag verkligen ska satsa på. Eller behöva packa väskan varje dag för att förflytta mig till en ny plats, för att hitta min inre balans och komma fram till jag faktiskt trivs bra hemma just nu. Nä ibland behöver man helt enkelt lyfta för att kunna landa, både rent fysiskt och mentalt.
 
Vem hade kunnat tro att flyga jorden runt (med min flygrädsla) skulle bli det bästa jag någonsin gjort för att hitta mig själv? Inte jag i alla fall.
enna

Härligt inlägg! Kram

Svar: Tack! Kram
Josefin Nilsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress