Josefin Nilsson

Gråa dagar med energi-kickar
Det gråa vädret håller i sig men jag är exakt lika glad för det! Svårt att vara något annat än glad när livet rullar på bra. Och så hade jag en såå bra hoppträning med Emil igår också, det är något ger energi. Jag hann inte mycket mer än att skriva att passen förra veckan hade känts super innan vi avslutade veckan med en lite sämre känsla i söndags. Det var inte på något sätt dåligt men Emil kändes något seg och trött i kroppen. Så när jag hade bestämt mig för att hoppträna igår så valde jag att låta honom vila i måndags.
 
Jag var minst sagt nervös innan för hur det skulle kännas, han hade kunnat vara överladdad med energi och vild. Men jag lyckades väga av det med vilan så bra som det bara hade kunnat bli, och Emil bjöd på en väldigt fin känsla från början till slutet av gårdagens träning. Jag är verkligen så nöjd med hur mjuk och ridbar han kändes utan att vi tappade energin. Så duktig!
 
 
Fina Emil tidigare i höstas.
 
Så trots dagens gråa väder så har jag varit fylld med energi. Jobbet har flytit på bra. Jag är återigen hemma själv med ett gäng hästar medan chefen är i Frankrike och tävlar. Eller ja, helt själv är jag inte denna gången, min chefs fru och pappa är hemma så de lägger upp planeringen och jag ser till att allting flyter på och blir gjort. 3-åringen och jag tog dagens enda pass och han var något spänd. Inte speciellt konstigt egentligen med tanke på att han tydligen hade gått omkull (lite lätt) i fredags med en annan tjej och sen inte blivit riden efter det. Hur dom lyckades med det funderar jag fortfarande på, men han skadade sig i alla fall inte och efter en liten stund så var han precis som han brukar att rida. Vi jobbar vidare imorgon.
 
Nu har jag en lång lugn kväll framför mig. Hur jag ska ska fördriva tiden har jag inte bestämt än, men något hittar jag garanterat på. Hoppas att ni har haft en riktigt bra onsdag så här långt, vi ses imorgon, kram! 
5 måsten...
Alla har säkert någon sak som bara måste göras för att det ska gå att slappna av. Jag har under den senaste tiden kommit på mig själv med att jag har en hel del sånna där "måsten", eller ticks. En del har jag haft i flera år, andra har kommit den senaste tiden. Delar med mig av 5 här nedan: 
 
1. Skriva packlistor, det spelar ingen roll om jag bara ska iväg på en weekend eller om jag ska resa bort i 1,5 månad som i somras. Packlistor måste jag skriva på exakt allting som ska med. De gångerna jag bara har packat lite snabbt så har jag alltid glömt en massa saker hemma.
 
 Det hade ju varit ganska jobbigt att glömma något hemma i somras. I Australien hade det väl löst sig, men var hittar man ens typ en tandborste i Bali?
 
 
2. Kolla så att dörrar verkligen är låsta, och då menar jag inte att det händer någongång ibland eller att jag kollar en gång. Jag kan säkert kolla 10 gånger, speciellt ytterdörren här hemma när jag är hemma själv..
 
3. Skriva ner vad jag ska göra, det spelar inte så stor roll om jag bara har en enda tid att passa på hela dagen eller om schemat är fullsmockat. För att jag ska komma med en buss så behöver tiden vara nerskriven, annars kommer jag inte ihåg det och missar antingen bussen eller kollar appen flera extra gånger.
 
 
 
4. Läsa safety information på flyget, oavsett om det är första gången jag flyger på ett år eller tredje planet för dagen så får jag tvångstankar om jag inte läser det där pappret med säkerhetsinformationen. Antagligen hänger det ihop med min flygrädsla, och jag tror seriöst att planet kommer störta (och att jag ska ha glömt informationsfilmen) om jag inte läser pappret också.
 
5. Dubbel- och trippel-kolla så att sms:et skickades till rätt person, jag har verkligen ingen aning om var detta har kommit ifrån, men den senaste tiden har jag inte kunnat skicka ett enda sms utan att kolla så att det verkligen blir till rätt person först innan jag trycker på skicka och sen när jag går ut från appen så blir jag osäker och måste kolla en gång till. Och det värsta är väl att det är likadant på alla sms, en tumme upp eller ett långt personligt meddelande kollas likadant...
 
 
 3 år gammal sms-konversation med mina kompisar efter en mindre lyckad morgon på väg till skolan, på den tiden hade jag inget behov av att dubbelkolla några sms.
 
 
 
Har ni några sånna saker som ni känner att ni bara "måste" göra?
Ibland behöver man lyfta för att kunna landa
Att flyga runder från den ena platsen till nästa. Hela tiden ha livet nerpackat i en väska och konstant skynda vidare till nästa sak med en känsla av att inte räcka till. Den känslan har jag levt med i stort sett hela tiden efter studenten. En känsla av att vilja så mycket mer än vad jag har tid till. En känsla av att känna mig låst och begränsad i min vardag. Och en konstant känsla av stress över såväl framtiden som prestationer. Hur mycket jag än har kämpat så har jag inte känt att det har blivit helt bra, antingen har jag haft alldeles för mycket saker som jag vill och ska göra vilket bara har medfört en enorm stress. Eller så har jag inte kunnat göra det jag velat för att de viktigaste delarna i mitt liv helt plötsligt inte fanns där längre och glädjen försvann. 
 
Men att flyga runder från den ena platsen till den andra var nog precis vad som behövdes för att jag verkligen skulle landa. Och då menar jag inte att flänga runder i vardagen, utan att fysiskt flyga med ett plan över hela jordklotet. Där på andra sidan jordklotet landade jag i mig själv, insåg vad jag behöver för att må bra och hittade en balans. Så när jag väl lanadade hemma i Sverige igen så visste jag vad jag ville och det lugnet och tryggheten som det har medfört har jag inte upplevt sen jag fortfarande var kvar i skolan.
 
 
Två bilder från sommarens resa som verkligen gav mig insikter i livet och gav mig en nya balans i mitt vardagsliv.
 
 
Jag tror verkligen att det kan vara nyttigt att komma ifrån allting som har med vardagen att göra under en period för att kunna se allting med andra ögon. Så var det i alla fall för mig. Jag tror inte att jag hade kunnat göra val om min framtid och känna mig så trygg med att det verkligen blev rätt om jag inte hade fått lite distans till det livet jag var så inkörd i att leva. Det blev en paus från min verklighet där jag fick träffa andra människor med erfaraenheter som är helt olika mina. Samtidigt som tiden till att tänka och samla sig fanns där utan att den vanliga vardagen hela tiden kunna göra sig påmind och bidra till stress i besluten.
 
Tryggare än någonsin över att jag är precis där jag ska vara nu!
 
Vem hade kunnat tro att jag skulle behöva flyga över hela jordklotet för att inse att följa mitt hjärta var det enda rätta. Att jag skulle behöva vara utan hästar i 1,5 månad för att förstå att det är det som jag verkligen ska satsa på. Eller behöva packa väskan varje dag för att förflytta mig till en ny plats, för att hitta min inre balans och komma fram till jag faktiskt trivs bra hemma just nu. Nä ibland behöver man helt enkelt lyfta för att kunna landa, både rent fysiskt och mentalt.
 
Vem hade kunnat tro att flyga jorden runt (med min flygrädsla) skulle bli det bästa jag någonsin gjort för att hitta mig själv? Inte jag i alla fall.