Josefin Nilsson

Så hur var Bali?
Bali, alltså WOW var ska jag ens börja. Jag kan ju helt ärligt säga att jag inte alls visst vad jag skulle förvänta mig när jag satt mig på planet dit. Å ena sidan har jag sett så himla mycket fina bilder från Bali när jag googlat hemma, men å andra sidan har jag hört en massa om att det ska vara skräpigt och mer eller mindre lite farligt. Sen visste jag ju att vi skulle hålla oss till en organisation som har koll på oss så det kändes i det stora hela väldigt tryggt.

(null)

Till en början var jag nog lite skeptisk till det hela. Efter att ha varit på Lapoint's surfcamp i Portugal var vi överlag bortskämda med hur fint det var och kulturen i Europa skiljer sig verkligen extremt mycket från den i Asien/ Indonesien. Men efterhand som dagarna gick så kan jag bara säga att jag verkligen föll för Bali och Canggu som vi tillbringade allra mest tid i. Maten var galet bra, och överlag billig, i Canggu och på de där två veckorna åt vi verkligen bara bra mat. Hade lätt kunnat stanna ett par veckor till bara för maten!

(null)

(null)

(null)


Naturen tar verkligen ett pris för sig själv utan tvekan. Håller man sig en bit ifrån bostadsområdena så är det hur fint som helst på Bali. Allt ifrån tempel till vulkaner och stränder. För att inte ens tala om risfälten som man springer på var och varannan meter bara man går utanför huset. Och då är Bali ändå den indonesiska ön där naturen är som minst fantastisk... Det hade verkligen varit så kul att åka tillbaka i framtiden för att besöka de andra öarna ( vilket hade blivit svårt för oss vid detta tillfället på grund av alla natur-katastrofer som var under tiden vi var på Bali ).

(null)

(null)

Surfingen nådde väl aldrig riktigt upp till förväntningarna tyvärr. Vår tränare i Portugal hade sagt att vågorna i Bali skulle vara lättare och långsammare. Långsammare, absolut, men lättare, knappast. Som sagt så lyckades vi pricka in veckor då förhållandena var sämre än någonsin (för oss amatörer) med vågor som var högre än vad de har varit på 30 år. Men vi gjorde så gott vi kunde och lämnade ändå Bali med en känsla av att vi älskar surfing.

(null)

Människorna får ett stort plus. Vänligare människor får man verkligen leta efter, det spelade verkligen ingen roll var vi gick för de fanns alltid där och ville hjälpa till, svara på frågor och mötte oss med varma leende. Helt ärligt kan jag säga att jag känner mig mer rädd när jag går på gatan i Lund på kvällen än vad jag gjorde under hela tiden i Bali. Kanske vi bara hade tur, men överlag har alla européer vi prata med haft exakt samma uppfattning om människorna på Bali.

Nu låter det verkligen som ett litet paradis, vilket det också var, men så klart finns det baksidor också, det finns det alltid! Det går inte att blunda för att det var skräpigt, kanske man som turist kan åka dit och missa det helt om man håller sig på turistområdena och stranden men går du lite bakom husen på stranden eller bara tittar ut lite extra genom fönstret på bilresan så kommer du få en chock i hur soporna hanteras. Och det sorligaste av allt är att det är vi från de västlänska länderna som har varit med och skapat problemen i samband med att vi börja resa hit och ställa krav på produkter som inte fanns här från början. Under båda veckorna var vi med på Beach Clean där vi plockade sopor bakom butikerna på stranden i Canggu. Första veckan samlade vi (12 personer) ihop 95 kg plast på 30 minuter och andra veckan 85 kg. Med tanke på hur lite plast väger så tror jag att ni förstår problemet, och då är det ändå bara sånt som sköljs upp med havet till största del.

(null)

Det är stor skillnad på rika och fattiga områden. När vi åkte runder på ön för att komma till utflykter/ surfingen så kunde vi verkligen se samhällsskillanden mellan turist-städerna och landsbygden. Från stora lyxvillor och höghus (som för övrigt ofta byggs av människor till 100%, alltså de står och hissar upp stora stenar med ett rep från marken) till små plåtskjul i skogen. Efter att ha hört hur otroligt lite en måltid för en hel familj kostade så hade vi helt enkelt inte hjärta till att pruta minsta lilla på marknaden. Om vi betalar 50 000 eller 70 000 rupier spelar egentligen ingen roll för oss, det handlar om några kronor, men för dom kan de där kronorna räcka till mat för flera dagar, så sjukt! 

Och bara ett tips om ni ska till Bali. Betala för skjuts! Alltså att ge sig ut i trafiken där som turist är på riktigt ett självmordsförsök. Skotrarna flyger fram från alla håll och kanter och det tycks inte finnas några regler över huvudtaget. Vi såg en hastighetsskylt på två veckor, men det absolut farligaste är ändå dikena som är som hål i vägkanten, vet man inte exakt var de finns någonstans så är risken stor att man åker ner där och bryter en massa ben när man möter en bil. För vägarna är inte gjorda för bilar vilket gör att det är mer eller mindre omöjligt att mötas på många ställen. En sträcka på 3 km kan ta allt från 30 minuter till 3 timmar beroende på trafiken, frågar du däremot chauffören hur långt det är kvar så kommer svaret med största sannolikhet alltid bli "1 timme" oavsett trafik och sträcka... 😉

Men i det stora hela skulle jag verkligen rekommendera Bali till alla som vill ut på ett äventyr. Jag kommer lätt åka tillbaka i framtiden för att utforska mer av ön och framför allt de andra öarna och naturen de har!

(null)

(null)

Emma Engström

Dröm!! Bali ligger verkligen på listan <3

Svar: Åh ja! Åk om du får chansen så himla fint!! <3
Josefin Nilsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress