Josefin Nilsson

När kroppen sätter stopp
Godmorgon!
 
Jag hann knappt ställa frågan om jag skulle kunna rida idag, innan massören/ kiropraktorn svarade ett klart och tydlig, nej, igår. Det känns verkligen så himla tråkigt, speciellt med tanke på att det är den där träningen som jag har sett fram emot hela denna veckan, och nu blir den inte av. Så istället för att själv åka iväg och träna, så följer jag nu med Emelie då hon bokade in en terräng-träning med Emil istället. Det ska bli kul att följa med som stöd men såklart känns det fruktansvärt surt att behöva stå bredvid för att min kropp är sönder... Finns inte så mycket mer att göra åt det än att vänta och vila, nu önskar jag bara att det ska gå att jobba på tisdag.
 
Jag och Pelle på en träning hemma hos min tränare, saknar både ponnyn, träningarna och känslan av att vara påväg tillbaka ifrån skadorna istället för mitt i dom.
 
Med andra ord lär inte denna söndagen bli så mycket mer intressant än vad veckan i övrigt har varit. Jag som nästan aldrig tittar på filmer eller serier har nu tagit mig igenom en hel säsong av serien "The bold type", visserligen var den bra men nu känner jag mig bara så färdig med det här lugna livet. Inte det minsta sugen på att tillbringa ännu en dag stilla i sängen. Hoppas verkligen att de där musklerna läker snabbt nu så att jag i alla fall kan börja rida i slutet av nästa vecka, och komma igång med träningen på gymmet också. Som jag saknar det!
 
Ser fram emot Emelies terräng-träning så att jag i alla fall kommer ut lite. Tror att jag tar med mig kameran och fotar lite också när jag ändå är med där och ska titta på. Hoppas att ni har en riktigt bra söndag framför er, med fint väder och roliga planer. Vi ses senare under dagen, förhoppningsvis med lite mer peppande inställning från min sida, kram!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress