Josefin Nilsson

Kontrasterna i livet
Hej!
 
För första gången på en vecka så kan jag äntligen känna att denna dagen har flytit på riktigt bra, men då har också bloggen fått hamna lite åt sidan. Jobbade först i stallet mellan 07:00-15:30 och efter det hann jag bara komma hem, ta en dusch och börja fundera på packningen innan jag fick ett sms och insåg att jag hade glömt bort att jag skulle med Emelie på hennes träning också. Så nu ligger alla saker jag ska ha med mig huller om buller på rummet och jag har landat vid datan efter att ha tillbringat ännu några timmar i stallet och ridhus. Men det var det värt för idag var Emil riktigt fin, så det var kul att få vara med och se det.
 
Innan jag tar tag i att packa ner mina saker, stänger datan och vilar lite inför nattens bussresa, så passar jag på att skriva lite här. För första gången på vädligt länge kände jag mig imorse rädd, rädd för att skada min egna kropp. Och det kommer från mig som har hårdtränat och tävlat med hög feber alldels för många gånger, satt upp och red direkt igen efter att ha fått 400kg häst över mig och blivit sparkad flertalet gånger både på benet och i bakhuvudet, ridit och tävlat med ligament som var på väg av i knäet och nu senast jobbat och tränat på som vanligt med hjärnskakning. Så kanske har även jag lärt mig något efter alla dessa år, att man ska lyssna på sin kropp. Spänd som bara den i varenda muskel i hela kroppen åkte jag iväg till jobbet i stallet, rädd för att dra upp muskelskadan så att det skulle bli värre igen, och jag fick verkligen ont och lite svårt att andas igen, men denna gången var det enbart för att jag spände mig. För så fort jag började slappna av så släppte allt och nu känns det inte värre än vad det gjorde i helgen. Det är inte helt 100% läkt och det kommer nog ta tid innan det blir det, men det fungerar och känns ändå ganska bra, riktigt skönt!
 
Får bli en bild från en annan nordisk huvudstad, Köpenhamn- Nyhavn, där vi var en sväng i slutet av förra året.
 
Dagen har överlag verkligen varit en så stor kontrast mot hur det såg ut för en vecka sen. Då vaknade jag på morgonen och funderade över om det var en 10 på smärt-skalan då, när jag knappt fick luft, kallsvettades och var yr och illamående. Och idag har jag kört på med fullt ös igen, livet är märkligt... Men nu måste jag ta tag i den här packningen så att jag inte glömmer hälften hemma, som när vi skulle till Jönköping tidigare i vår. Vi ses igen imorgon, då från Oslo, kram!
My

Tror vi hästmänniskor är lite så tyvärr. Eftersom man hela tiden "måste" till stallet och måste, måste, måste..

Svar: Haha ja det blir nog lätt så, även om det kanske är mer undermedvetet som det känns som ett måste i många fall :)
Josefin Nilsson

maja

Ha en trevligt resa!!

Svar: Tack! :)
Josefin Nilsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress