Josefin Nilsson

Saknaden är stor...
För lite drygt ett år sen kom vi hem från vår weekend i London. En rolig resa som var välbehövlig för att samla tankarna och bara komma bort lite från allting där hemma efter att skolan fått ett slut och en ny period i mitt liv skulle börja. Dock avslutades resan på sämsta möjliga sätt med ett extremt jobbigt samtal på flygplatsen, försenadade flyg, kaos med tåg och ersättningsbussar och sen en kväll på sjukhuset.
 
Redan när samtalet kom förstod vi alla att någonting inte var som det skulle och vi höll alla tummar för att det skulle hålla tills när vi var hemma och framme på sjukhuset i alla fall, vilket det också gjorde. Mötet på sjukhuset var inget roligt alls men jag hade verkligen inte velat ha det ogjort, för innerst inne visste jag att det var det sista mötet redan när vi gick därifrån. Lite drygt ett dygn senare somnade min morfar och livet var över snabbt och plötsligt. Och det lämnade mycket käsnlor i kaos efter sig. Även om det nu har gått ett år så är saknaden stor och minnet av hela händelseförloppet jobbigt... du är saknad morfar.
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress