Josefin Nilsson

En mindre mysig morgon; Boston
Efter en natt på det nya hotellet valde vi att ta en promenad till Target för att köpa något att äta som frukost. Vi åt sen på hotellrummet innan vi gav oss iväg mot tåget, rättare sagt tunnelbanan, för att komma in till Boston. Och hela den dagen blev förstörd för min del efter ett minrde trevligt möte på stationen. Som jag skrev igår så fanns det en hel del speciella människor i detta området och exakt alla följde oss med blicken då vi minst sagt stack ut från mängden. Biljettautomaterna till tunnelbanan var svåra och någon som jobbade på stationen fick hjälpa mamma och pappa. Jag och mina syskon ställde oss snällt och väntade och överlag var det väl bara vi och kanske två andra människor på hela detta området på stationen. Från ingenstans kommer det upp en hemlös man bakifrån oss, bara ett par steg bakom oss, och säger med en viskade röst ett långt utdraget "Beautiful" och det upplevdes verkligen som att han viskade det rakt in i våra öron. Och jag har nog aldrig någonsin blivit så rädd i hela mitt liv, vi verkligen flög bort till våra föräldrar och jag skakade så att jag knappt kunde stå på benen, samtidigt som det mer eller mindre blev helt vitt framför ögonen och jag knappt fick luft.
 
Hade det bara slutat där så hade vi kanske kunnat lugna oss lite fortare men den här mannen lämnade oss inte där. Istället stannade han kvar under de minuterna det tog till innan vi lyckades få ut biljetterna och hade hela tiden stenkoll på oss, pratade till oss och följde efter oss sen när vi gick igenom biljettkontrollen. I väntan på att den där tunnelbanan sen skulle komma kunde jag fortfarande knappt andas sen och tårarna bara rann, vilket såklart gjorde andra människor runt omkring oss oroliga. Så när vi sen väl kom upp ovanför marken igen i Boston tog det minst 2 timmar innan jag började lugna mig igen men under resten av resan var det inte en enda gång som jag stod någonstans där jag inte visste att jag hade ryggen fri, just för att inte behöva bli överraskad av någon igen, tror inte heller att jag gick ensam någonstans över huvudtaget och resan hem med tunnelbanan fruktade jag exakt hela dagen. 
 
 
 
 
Jonny cupcakes som visade sig vara ett klädmärke och inte en cupcakes butik....
 
Men om vi hade sluppit uppleva den händelsen under morgonen så hade dagen varit riktigt bra. Precis som alla andra dagar var det runt 30 grader varmt, solsken och i allmänhet bara skönt. Vi gick runder i stan i både parker och shoppninggator och hann se en hel del. Jag hade även en ekorre som kom fram till mig när jag satt mig ner och i rädlsa att den skulle bita mig om jag sträckte fram handen gav jag den en liten pinne, stackaren blev väl lite besviken då den trodde att den skulle få mat av mig... Dagen fortsattes med lunch på Shake-Shack och efter lite mer runt vandrande middag på Cheesecake Factory där jag delade en pizza med min bror och åt en supergod cheesecke som fick följa med i en doogiebage hem, där sista kvällen i USA avslutades på hotellrummet.
 
 
Känner ni igen byggnaden nedan, den var med på bild från första natten i USA, det visade sig vara ett shoppningcenter.
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress