Josefin Nilsson

Åt alla håll och kanter - ridpasset
Det är verkligen sällan jag går in för att utvärdera ett ridpass nu för tiden men egentligen finns det så himla mycket att säga. Under de senaste veckorna har jag dessutom lagt tid på att titta tillbaka på både träningar och tävlingar, allt ifrån 2011-2016 och nog för att det går att se mycket utvecklingar och förbättringar men framför allt tycker jag att det är vädligt intressant att analysera vad som har hänt under de senaste året. För utvecklingen framåt har gått fort, det går inte att säga emot, men någonstans där på vägen hände det någoting och jag känner inte längre samma känsla. Självklart beror det inte bara på en sak utan det är massa olika saker som bidrar till den känslan jag nu upplever och just därför tänker jag nu dela med mig både av gårdagens ridpass och de tankarna och känslorna som jag dagligen brottas med.
 
 
Under ridpasset igår var min plan att vi skulle jobba lite lugnt i alla gångarter i en relativt lång och låg form där jag skulle kunna böja och ställa igenom honom ordentligt, sänka tempot men behålla en bra takt och verkligen komma åt all den där stelheten och spänningarna som jag känner av. Nu vet jag om att det som jag känner idag blir mycket större än vad det är för att jag känner Pelle så himla väl och därav upplever jag det som ett större problem än vad det är då det knappt syns utåt. Men i vilket fall som helst har Pelle under de senaste året blivit galet mycket bättre i skritten, han söker sig själv framåt neråt till skillad från tidigare då han gick med huvudet rakt upp och spände sig genom hela kroppen så fort man försökte jobba honom där. Tyvärr upplever jag nu att han släpper bettet, eller i alla fall inte riktigt tar något stöd oh jag får därför inte heller någon riktig kontakt mellan min hand och hans mun. Detta grundar sig till stor del i att han inte riktigt tar skänkeln och trampar på med bakbenen, alltså är det där vi får börja med att aktivera bakbenen. Utöver detta har vi svårast för västervarvet och för att då verkligen mjuka upp honom i kroppen red vi små serpeltiner där jag kan komma åt honom med skänkeln, aktivera skritten och samtidigt mjuka upp honom. Så långt inga större problem.
 
Sen började vi trava och för tillfället har jag ingen aning om vad som har hänt här. I höstas kunde vi trava runt i en lång låg form utan problem redan från början och han var helt avspänd och mjuk, nu spänner han sig och går inte riktigt fram så mycket som jag hade önskat. Så efter att ha kollat tillbaka på filmer från det senaste året såg jag hur han skjuter ut bakdelen lite mot höger vilket jag vet att jag hoppade väldigt mycket med förra året och även en del i fredags i skogen. Så under gårdagens ridpass ville jag bara ha honom helt rak i början när vi travadeoch puttade tillbaka bakdelen med högerskänkel vilket inte riktigt uppskattades av Pelle. Och precis som vanligt när man säger till honom om något och han har för mycket energi så reagerar han med att bli arg. Så istället för trav kom vi igång i galopp och där tog det några varv med vilt bockande och sparkande, förvänd galopp också vidare innan herr ponny insåg att jag faktiskt inte alls gjorde något elakt emot honom och han lugnt kunde återgå till sin sammarbetsvilliga sida igen.
 
 
Han blev då fin i alla gångarter men tyvärr "hänger" han sig en del i handen vilket jag inte alls trivs med. Och även detta år en sådan sak som inte syns utåt utan bara är något jag känner eftersom han har varit så otroligt mjuk väldigt länge nu, han jobbar fortfarande aktivt med ryggen och bakbenen som han ska men vill liksom hela tiden komma längre och längre ner i formen och springer då lätt ifrån arbetet. Men som sagt trots det en hel ok-känsla där på slutet. Men överlag känner jag att vi kommer få fortsätta att jobba mycket med att få in bakdelen på samma spår som framdelen. Jag har länge upplevt att han blir väldigt stel och jag har svårt att komma åt honom i galoppen, framför allt i vänstervarvet, vilket inte är särskilt konstigt om man tänker på hur han då går. Vi vill där forma honom lite svagt böjd mot vänster genom hela kroppen men istället för att bli som ett svagt bakvänt C blir han som ett svagt bakvänt S när han går med bakdelen utanför voltspåret och framdelen på voltspåret eller lite innanför. Vi har då bakdelen på väg mot tvärtemota hållet mot vart vi är påväg och det ger en väldigt rak och stel innersida som inte går att forma. Vilket i sin tur gör det svårt att både samla galoppen och rida genom hörnorna. Medan vi i högervarvet redan har bakdelen innanför spåret och han svänga runt väldigt enkelt men trots det inte får till ngåon riktig ställning genom kroppen. Inveklat som bara den att förklara men helt kalrt något som vi måste jobba med hela tiden nu för att han ska kunna bli rak igen och det kommer kräva mycket tankeverksamhet från min sida under varje pass så att jag ger honom rätt support hela tiden. Dags att börja jobba helt enkelt!
 
 
Erika

Så fina bilder! Hoppas det går bättre de kommande ridpassen ;)

Svar: Tack så mycket! Det hoppas jag med :)
Josefin Nilsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress