Josefin Nilsson

Årsresumé 2017 del 4
Juli månad hade nog inte kunnat börja mycket bättre än vad den gjorde. Jag satt och åt frukost på Times Square i ett soligt och 30 grader varmt New York. Sämre kan man ju ha det! Vi packade ihop väskorna och åkte tillbaka till Enfield och att komma tillbaka till det stora huset där kändes verkligen som att komma hem, då vet man att man trivs och har varit borta ett bra tag. De sista dagarna på vår USA resa var galet varma, tror att det var närmare 40 grader varmt i Enfiled när jag och min syster gjorde ett försök till att sola, det gick ett par minuter innan vi fick flytta in i skuggan. Och det samma gällde sen när vi var i Boston de sista dygnen, över 30 grader varmt och solsken. På ett sett var det så skönt att sätta sig på flyget hem men nu i efterhand så har jag längtat tillbaka riktigt mycket, går inte en enda dag utan att jag tänker tillbaka på sommarens resa.
 
 
Resten av månaden gick åt till att sätta igång Pelle, träffa kompisar och komma igång på sommarjobbet. Pelle och jag fick ingen riktigt bra känsla och jag minns hur otroligt besviken jag var över det. Mina kompisar och jag gjorde allting från att ha picknick på stranden och resturangbesök till bio och två dagar på Falsterbo Horse Show, och det var verkligen det som gav mig energi under de stora delarna av juli. Jobbet var allt annat än kul och jag kände en så otroligt stor press över att ha fått som uppdrag att se till att ett distrikt skulle hållas i ordning och fungerande. Satt flera timmar varje kväll med kartor och listor för att lista ut var vi skulle köra dagen efter och var bara så lättad varje dag jag fick gå hem.
 
 
Första halvan av augusti fortsatt på exakt samma sätt som juli hade slutat. Jag och Pelle började få till en bättre känsla och jag var så himla nöjd med det. Men ett par dagar innan jag skulle iväg igen var vi iväg på träning och fick en galet fin känsla till en början. 15 minuter in i träningen hände något och helt plötsligt ville Pelle inte gå framåt alls, bjudningen helt förvann och det kändes inte alls bra. Både jag och min tränare blev oroliga och jag åkte hem i tårar. Och inte blev det bättre av att vi hade provridningar inbokade till de två dagarna efter. Tack och lov verkade det inte som att det var något allvarligt utan han hade nog bara sträckt sig lite just där och då för dagen efter var allt som vanligt. Efter att jag kom hem från min resa så backade jag och Pelle tillbaka några steg och gick tillbaka till rent grundarbete, vilket gav fint resultat.
 
 
De där två första veckorna i augusti var verkligen inte kul på jobbet. Jag kände sån otrolig press och hade ångest hela tiden så när jag väl hade tagit mig igenom de där 5 veckornas sommarjobb kände jag bara sån lättnad över att resa iväg. Där och då ville jag aldrig komma tillbaka till det där jobbet, men det vet vi ju alla att jag är än idag. Jag hade i alla fall en utav årets bästa veckor när jag och Thea åkte till Portugal på surfläger. Det är lätt en utav de bästa sakerna jag har gjort för mig själv i hela mitt liv. Jag har nog aldrig tidigare känt mig så lugn och tillfreds med min tillvaro som jag gjorde under den veckan och det var med tårarna i halsen och riktiga ångestkänslor som jag åkte hem igen. Solbrännan bleknade efterhand med minnena och ärren efter alla sår från brädan finns fortfarande kvar. Som sagt bästa veckan på året!
 
 
 
 
 
 
Dagen efter vi kom hem var jag tillbaka på sommarjobbet igen och det var så skönt att inte behöva ta en massa ansvar utan bara hänga med någon som hade koll på läget. Och så fortsatte den sista veckan på den månaden.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress