Det fanns en tid då allting handlade om att lyckas med det som de flesta trodde var omöjligt. Från dag 1 när jag fick hem Pelle var drömmen att tävla hoppning, då inga specifika klasser. Enda problemet var väl att Pelle aldrig var startad hoppning innan och därför är det en resa som vi har gjort helt själva. Från att snubbla över bommar till att tävla regional L:B (1m) med godkänt resultat.
Under helgen har jag suttit och kollat igenom massa klipp från den första lokala starten i hoppning någonsin för oss båda, till att tre år senare (och mer än ett halvår ifrån varandra) göra vår debut i regional L:B. Hur vi lyckades med detta har jag ingen aning om egentligen, jag vet bara att jag var så fast besluten om att det skulle gå, även när alla andra tvivlade på oss.
Den resan vi gjorde från första dagen tillsammans september 2010 till sista hoppstarten i slutet av augusti 2013 är bland det roligaste jag har gjort men det har också kostat så mycket tid och energi. Under våren 2012 gick vi från L:D (80cm) till L:B (1m) på två månader och gjorde det med säkerhet. Pelle och jag var ett grymt team där och då och jag tror att det hade varit väldigt svårt att hitta en annan ponny som jag hade litat så mycket på och som verkligen litade lika mycket på mig tillbaka.
Här nedan ser ni en L:D (80cm) och en L:C (90cm), första starten ute för den säsongen och efter en riktig svacka. Lite missar men världens mest ärliga ponny!
Fimlen nedan är ca 1 månad senare när vi kom 5:a i finalen av det lokala meetinget. Inte vår bästa runda någonsin men Pelle var verkligen med mig och vi klarade det tillsammans.
Vi hade efter de här starterna ett uppehåll ifrån varandra då vi inte ägde Pelle på den tiden och ägarna ville ha honom själv. I mars 2014 köpte vi Pelle och trots mycket skador är det ett köp som jag aldrig kommer att ångra. Som jag skrev för ett tag sedan så hade jag verkligen inte kunnat få en bättre första-ponny.
Tillsammans byggde vi upp självförtroendet igen och jobbade oss tillbaka till där vi tidigare slutat. Från lokal L:D (80cm) i mars till att i slutet av augusti debutera regional L:B (1m). Tanken var sen att vi skulle fortsatt på det spåret men som sagt, skadorna kom i mellan och det blev aldrig som det var tänkt. Trots att vi inte fick något superresultat i vår första och enda regionala L:B så är jag så glad att vi provade för oj vad jag hade ångrat det om vi inte hade försökt.
Nedan är en film från en Pay and Jump där vi hoppade 1m i slutet av juli 2013.
Trots att det nu har gått nästan 2,5 år sedan jag och Pelle sist hopptränade/ hopptävlade så saknar jag det fortfarande ofta, väldigt ofta. De första halvåret efter att Pelle skadade sig 2013 var hemskt och även om jag nu har gått vidare så finns det fortfarande så mycket minnen jag saknar från den tiden. Drömmar som lever kvar men som aldrig kommer att slå in och krossade mål som aldrig kommer bli uppnådda. Men mest av allt saknar jag nog resan vi gjorde, känslan av att jobba som ett team och verkligen visa att ingenting är omöjligt. Jag saknar tiden då vi hoppade höga hinder!
3