Josefin Nilsson

Det vänder så sjukt snabbt...!
När jag lämnade Stockholm International Horse Show i fredags kväll var jag fylld med både inspiration och djupa tankar. Så otroligt mycket talangfulla människor som verkligen älskar sina hästar och det de gör. Samtidigt som drömmen om att själv få stå där en dag växer så inser jag också hur mycket det kan hända på vägen, vilken resa de här personerna har bakom sig. Men framför allt hur snabbt allting faktiskt kan vända, när och var som helst.
 
Under kvällens stora hoppklass fick Peder stryka sig med sin fina häst All In. Hästen ses som en utav världens mest lovande framtida hopphästar. En häst som alla tror kommer kunna gå hela vägen. Och jag kan verkligen inget annat än att hålla med efter att ha sett Peder och All In i Flyinge för lite drygt 2 veckor sedan i finalen av Volkswagen Grand Prix. Där visade den verkligen att den har kvaliter utöver det vanliga. Men allting kan hända och vips så var de inte längre med i startfältet till fredagens stora klass och ingen annan klass heller under tävlingarna i Stockholm då Peder upptäckte att något var fel under framhoppningen.
 
En stund senare började World Cup uppvärmingsklassen inför söndagens väldigt viktiga fyrspannstävling. Jag som själv har kört både enbent (en häst) och tvåspann (två hästar) förstår svårigheten av att ha fyra stora hästar i full fart att svänga runt en teknisk bana. Vilket svenska Axel gjorde riktigt bra. Från att ha gått i mål med en jublande publik tog det bara några sekunder innan publiken var knäpptyst och en utav de fyra hästarna hade tagit sina sista steg på jorden. Allting gick så fort och ännu en gång blev jag påmind om vilken otroligt sårbar sport det faktiskt är jag håller på med, samt vilka fantastiska varelser de här hästarna är. 
Det som hände hade ingen kunnat förutspå eller göra något åt, det hade inte kunnat bli mer naturligt. Men det skapar ändå så mycket känslor.
 
 
 
Bakom alla ekipage som var inne på banan ligger det så många timmars hårt arbete och otroligt mycket känslor. Oavsett vad alla säger så finns det ingen som har köpt sin plats dit utan alla som är där har fått jobba för att ta sig dit. För ett par år sedan hörde jag för första gången, "man blir aldrig bättre än sin bästa häst" och tro mig, med tiden har jag insett att det är sant. Så när ens bästa häst helt plötsligt inte kan prestera längre står man där väldigt sårbart lämnad, det är inte bara  en utav de viktigaste medlemarna i teamet, en tränings och tävlings kamrat. Utan även en bästa vän som alltid finns där och gör allting för en.
 
Hästsporten är så sårbar och trots att jag inte själv står i något drömläge för tillfället så kan jag inte låta bli att vara tacksam över att jag har min ponny som glatt väntar på mig varje dag. Det kommer jag aldrig någonsin ta förgivet, för jag har sett hur snabbt det kan vända. Ta vara på vad ni har och var glada för det!
Efter stormen
Godmorgon!

Måndag och jag ska alldeles strax åka iväg mot stan. En sväng på gymmet tillsammans med en kompis väntar innan dagens göras och enda lektion. Sista lektionen innan provet imorgon och jag hoppas att vi inte rör till det med något nytt nu.

Pelle har jag varit hos nu ett tag på morgonen och han var pigg och glad som vanligt. Borstade länge och lät sen honom gå ut i boxen igen. Det har stormat hela natten och blåser fortfarande riktigt mycket så det kändes bättre att låta Pelle vara inne så länge som möjligt. I eftermiddag kommer han säkert vara hur pigg som helst och jag hoppas att han kan ta det lite lugnt när jag ska rida.


Hoppas att ni har en riktigt bra dag!
Söndags tankar
Då går även denna dagen mot sitt slut och jag har landat framför datan igen. Pelle var riktigt pigg idag och kunde inte riktigt stå still medan jag skulle hoppa upp. Väl uppe körde han full fart direkt med lite trav och jag fick säga till honom att vi inte alls skulle ner på banan och springa i full fart. Lite besviken men ändå superglad traskade han sen ut i skogen och jag kan inte vara annat än nöjd med honom idag, duktig ponny!
 
Även alla andra saker jag skulle göra idag har gått superbra och jag känner verkligen att jag har läget under kontroll nu. Dessutom känns det så bra att vara hemma igen och tillbaka i min vanliga vardag som innebär full fart hela tiden. Det var faktiskt riktigt jobbigt att ha ledigt och enbart göra saker som jag ville när jag ville under helgens resa. Men det behövs det också för nu har jag mer energi än på länge. Borta bra men hemma bäst!
 
Nu återstår däremot något som verkligen inte är lika kul och antagligen också därför det är det enda som jag har kvar att göra idag. Plugga kemi inför provet på tisdag. Jag har inte börjat ännu och det är minst sagt mitt viktigaste prov under denna terminen. Sista provet i kurse och med tanke på hur övriga prov har gått så känner jag en del press över resultatet på detta. Får jag till det så kan jag sen ta det helt lugnt över jullovet, skulle jag däremot inte lyckas så bra som jag vill så kommer jag bli tvungen att plugga under lovet för att göra ett omprov direkt efter jul. Så nu gäller det, bäst att jag sätter igång direkt.
 
 
Får se när jag är klar med kemin men antagligen kommer jag att behöva skriva av mig ännu mer efter det, som sagt extremt mycket tankar efter helgen i Stockholm som jag har tänkt att jag kan dela med mig av men det kommer upp imorgon då.