Josefin Nilsson

One last time
Tiden har gått sjukt fort samtidigt som jag har svårt att minnas vad jag faktiskt gjorde i början av året. Det har varit känslor i överflöde och jag tar med mig mycket minnen från 2015 med blandade känslor.
 
När året började hade jag höga förväntingar om ett grymt år med mycket nya lärdomar och framgångar. Livet kändes i allmänhet stabilt och jag hade lämnat oron över gamla skador i 2014. Jag tog kontroll över min vardag och hittade en bra rytm i den tack vare att jag valde bort ett ämne i skolan och därmed fick mer fritid. Jag satsade allt på Pelle och den utveckling vi gjorde en något som jag sent kommer glömma.
 
 
Under 2015 har jag lärt mig otroligt mycket på alla plan och gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har utvecklats som person och bryr mig idag mycket mindre om vad alla tycker om mig än vad jag gjorde när året började. Mer självsäker och vet mer vad jag vill. När det hästarna och ridningen känner jag att jag har utvecklats massor, jag har lagt en stadigare grund med hjälp av min fantastiska tränare och börjat bygga på ett eget system som jag känner mig trygg i. 
 
Sen åkte jag ju till USA, vilket jag tidigare har sagt att jag inte skulle göra innan man kunde telepotera sig dit. Att flyga är bland det värsta jag vet men oj vad glad jag är att jag vågade göra det ändå. Det kommer alltid vara ett utav de starkaste minnena från 2015!
 
 
Även att börja gymma var inget jag räknat med men något som jag kommit på mig själv med att verkligen gilla. När allting annat har svajat har det varit skönt att ha gymmet där jag vet att allt resultat enbart hänger på mig och min egna insats.
 
Skadorna har fortsatt att förfölja oss vilket är riktigt tråkigt men jag hoppas att jag i framtiden kommer kunna se något positivt i allt detta slit som vi tar oss igenom genom att kämpa i motgångarna.
 
 
Kort och gott kan man säga att 2015 började som ett utav mina bästa år på väldigt länge och såg länge väldigt ljust ut. I slutet av sommaren tog det en omvänding men trots mycket otur, tårar och oro kan jag inte säga att det är det värsta jag varit med om. Tack för detta året, nu blickar vi framåt mot 2016 där allting kan hända!
Nära slutet
Hej!
 
Har ni det bra idag? Sista dagen på 2015 och som sagt kan jag inte riktigt förstå att tiden har gått så himla fort. Men mer om det senare. Idag är det kallt ute eftersom det blåser en hel del. Hästarna var helt galna när de kom ut i hagarna nu imorse och jag började då fundera över mitt val att rida Pelle innan han hade fått gå ut. Inte för att han direkt kan busa av sig i hagen men ändå.
 
Han var minst sagt pigg när vi skulle ut och som vanligt visar han det genom att vara lite överallt och gå lika mycket farmåt som bakåt. Jag höll mig lugn och efter att ha snurrat runder i 5 minuter på gårdsplanen lugnade sig kaoset i Pelles huvud och vi kom iväg till skogen. Väl i skogen ska Pelle ha världens största guldstjärna då han gick så lugnt och fint. På vägen hem blev det dock en explosion sen där Pelle flög rakt upp i en kombination av ett bocksprång och en bakutspark samtidigt. Det kom verkligen från ingenstans och jag som då red barbacka på helt långa tyglar kan medge att jag satt lite löst. Tack och lov lugnade han sig så fort jag hade samlat ihop tyglarna, fina ponny!
 
En varmare dag, 2012
 
Just det, kul att så många gillade inlägget med bilder på mitt nya armband igår. Kan verkligen bara hålla med er det är verkligen riktigt snyggt!
 
Ha nu en riktigt bra sista dag på detta året!