Värsta känslan på flera år...

"Jag vill aldrig tävla igen", det var den enda känslan jag kände efter helgens start i Trelleborg. Under alla de här åren med Pelle har jag alltid lagt fullt fokus på honom och nu är inte direkt något undantag, och antagligen är det just därför alla motgångar tar så hårt. Det blir lite som ett fritt fall och det där fallet gör vädigt ont just där och då. Jag vill alltid att det ska gå bra och lägger väldigt mycket tid på att träna, planera oh fixa för att allting ska vara så ultimat som möjligt. Men tyvärr har jag sällan resultaten på min sida och jag har med åren fått inse att plaveringarna inte spelar någon större roll så länge prestationen är bra.
 
 
Men i helgen blev det inte någon bra prestation och det gjorde mig så otroligt besviken, just för att jag vet hur mycket bättre vi kan. Träningarna går bättre och bättre och även de få starterna vi gjort innan i höst har gått bra, inte perfekt men bra. När det gäller resultatet rent poäng och procentmässigt på denna tävlingen känns det lite "skitsamma" men själva känslan var katastrof. Framridningen gick super och han var så lugn och med mig hela tiden. När det sen blev dags att gå in på själva tävlingsbanan och starta då hände något och allting låste sig för Pelle. Känslan var som att vara tillbaka på vår första dressyrtävling någonsin 2010... Pelle ville inte ens gå på halvan av banan där domaren sitter och bara tvärstannade och stod där superspänd. Först tänkte jag att jag får helt enkelt säga att jag stryker mig för vi kommer inte ens komma runt programmet.
 
Innan vi fick startsignal lyckades vi på något sätt ta oss runt hela banan men Pelle hade helt tappat fokus på mig och var helt uppe i varv och jag försökte helt enkelt göra det bästa utav situationen. Vi tog oss runt hela programmet och jag red allt vad jag kunde för att försöka komma till en bra känsla men trots det kändes det mest som att Pelle rusade runder spänd som bara den med huvudet som en giraff. Vi kom inte ut i ett enda hörn och i övergångarna blev han lång som jag vet inte vad och bara sprang ifrån mig.
 
 
 
När vi kom ut från banan var jag helt förkrossad och kände som sagt att jag aldrig mer ville sätta min fot på en tävlingsplats för det är verkligen allt annat än kul när det blir såhär. Resultatet blev 59,643% och med den känslan som jag hade tycker jag att det är en alldeles för snäll procent. Nu hade jag väl ändå turen att pappa filmade och det ser visserligen inte så illa ut som det kändes men jag kan heller inte säga att det ser bra ut. Vi har helt klart höjt lägsta nivån med tanke på att vi kan få nästan 60% nu på en ritt som är en ren katastrof men jag hade velat visa upp vår högsta nivå och få den bedömd. För jag vet att vi kan så himla mycket bättre och det enda jag vill är att en enda gång gå in på banan och känna att "idag var det en riktig fullträff, bättre än såhär kan vi inte", sen hade resultatet fått säga vad det ville. Som ni förstår är jag fortfarande riktigt besviken men redo för att träna vidare och komma tillbaka bättre än någonsin!
1

En tisdag

Godmorgon!
 
Hur är det med er idag? Själv mår jag väl ganska bra och har en lugn och ledig tisdag framför mig. Ett tag var det väldigt intensivt med jobbet men för tillfället är det ganska lugnt där vilket också innebär att jag blir ledig lite oftare.  När det var mycket tävlingar jobbade jag som mest men nu är tävlingssäsongen snart över och det blir lugnare för alla i teamet. Så idag är jag alltså ledig och jag tänker i stort sett göra ingenting hela dagen.
 
Om en liten stund ska jag cykla iväg till stallet, lägga på Pelle ett till täcke och kanske mocka. Resten av det som ska göras i stallet tar jag i eftermiddag när jag hade tänkt rida. Pelle har nu fått två lugnare dagar där vi bara har skrittat ut helt kravlöst i skogen så nu är det dags att börja jobba igen. Planen med dagens pass är att verkligen jobba igenom honom så att han blir mjuk och avspänd i hela kroppen. För att komma dit ska vi rida mycket skänkelvikningar och öppnor och såklart övergångar också. Hoppas på att vi hittar den där känslan när allting känns super-enkelt.
 
 
Annars ska jag inte direkt göra så mycket idag. Ett pass på gymmet blir det antagligen ikväll, tanken var att jag och min kompis skulle vara med på yogan men det verkar som att det har blivit något fel så nu får vi se vad som händer. 
 
Hoppas att ni har en bra dag framför er, vi ses senare, kram!

5 december 2016

Godmorgon!
 
Måndag och en helt ny vecka har börjat. Tiden går verkligen så himla fort just nu och jag har nog inte riktigt förstått hur lite tid det är kvar fram till julafton. Trots att jag precis har varit ledig så kan jag inte låta bli att längta lite extra till nästa ledighet, att jobba är verkligen inte samma sak som att gå i skolan. Men idag är jag inte ledig utan ska se till att ta mig till jobbet.
 
En dag i Flyinge står på schemat och jag hoppas att allting kommer att gå bra trots att det nu har gått mer än två veckor sen jag sist var där och jobbade. Jag gissar på att tanken är att jag ska sluta vid kl 15 som vanligt och då åker jag bara hem om lite snabbt för att byta kläder innan jag ska vidare till Pelle. Igår skrittade vi ut i skogen och planen med honom ser likadan ut idag, och utöver det ska såklart boxen mockas.
 
När både jobbet och stallet hos Pelle är fixat så har jag också klarat av allting som ska göras denna måndag. I vanliga fall åker jag till gymmet under kvällen antingen för att träna ett pass själv eller för att vara med på någon gruppträning. Men denna måndagen har jag och min kompis valt att hoppa över träningen, hon hinner inte och jag är fortfarande riktigt förkyld, så vi sparar det till yogan imorgon.
 
 
 
Med andra ord en ganska lugn måndag, vi ses senare under dagen, kram!