Josefin Nilsson

Vad jag vill och vad jag väljer
Som jag sa igår så har jag under de senaste dagarna tillbringat en del tid med att hjälpa mina syskon med olika skoluppgifter. Jag skulle aldrig skriva något åt dom men jag har ingenting emot att hjälpa till att hitta fakta, förklara olika modeller/ teorier eller i allmänhet bara agera "bollplank" när de behöver någon att diskutera med. Så utöver matte och naturämnena som jag har läst väldigt djupgående i jämför med mina syskon, så har jag nu fått hjälpa till med hur man lägger upp ett tal inför svenska nationella.
 
Och årets ämne för 1:orna på gymnasiet måste jag ändå säga att jag älskar. "Vad jag vill och vad jag väljer" alltså hur härligt ämne?! Själv känner jag att det finns hur mycket som helst att prata om där, mina syskon var kanske inte lika taggade, men det känns verkligen som ett fritt ämne och något som jag tror att exakt alla kan känna igen sig i. Många gånger tror jag att vi innerst inne vill göra / säga en speciell sak men väljer att inte göra det för att vi är rädda för vad som skulle kunna hända. Jag ville starta L:B med Pelle i mitten av maj 2012 och jag valde att göra det för att jag inte lyssnade på vad alla andra hade att säga om det. Men hade jag inte verkligen velat det, och bestämt mig för att jag skulle göra det, då hade jag lätt kunnat påverkas av att alla andra inte trodde på oss. Att vilja göra något är en sak men att sen välja att göra det tror jag kräver en hel del mod.
 
Ämnena jag hade på gymnasiet var "Skiljda världar" i 1:an och "Minoritets-språk" i 3:an. Ämnet i 1:an var ändå ganska lätt men att skriva ett debatterande tal om minoritets-språk i 3:an var allt annat än lätt. Därför är det extra kul att få hjälpa till med ett ämne nu som jag faktiskt tycker är intressant. Vad tycker ni, har ni någon gång upplevt känslan av att ni vill göra något men valt att göra något annat?
 
 
Full fart onsdag
Hej!
 
Hur är det med er denna onsdagsmorgon? Själv är jag i full gång på jobbet när ni läser detta och inlägget är med andra ord tidsinställt så jag har ingen aning om varken hur vädret är eller vad jag kommer göra lite mer exakt under dagen. Men förhoppningsvis går allting bra och hästarna är snälla. Jag vet däremot redan innan att jag kommer ha minst två praktikelever med mig hela dagen så jag hoppas att vi har mycket att göra hela dagen.
 
Men tillbaka till dagens schema, när jag har slutat jobba ska jag bara hem en snabb sväng byta kläder och äta något innan jag åker vidare till nästa stall. Pelle ska fixas iordning och sen ska vi åka iväg och träna hemma hos min tränare. Det ska verkligen bli superkul att träna och vi ska speciellt lägga lite extra fokus på delar ur programet inför vi ska starta på söndag. 
 
Sen kommer jag väl inte hem förrän ganska sent så jag då tror jag mest att jag kommer vilja sova så fort som möjligt efter att jag har fått i mig lite mat. Men trots detta lite röriga schema så kommer bloggen inte att stå tom under dagen utan det kommer ett inlägg senare under dagen. Så håll utkik. Vi ses senare, kram!
 
 
- Happier -
 
 
 
"My friends told me one day I'll feel it too
And until then I'll smile to hide the truth
But I know I was happier with you"
 
Med just de här bilderna kommer det tusen minnen och tårar i otroliga mängder. När bilderna togs trodde jag att det var slutet på vår resa för all framtid och efter att ha jobbat stenhårt i 2 år tillsammans med en ponny som hade blivit min bästa kompis så kändes det som att någon slet ut mitt hjärta där och då. För detta var sista dagen på vår resa, sista dagen vi hyrde Pelle och vad som då verkade bli sista gången jag skulle ha möjlighet till att verkligen rida honom när jag ville. Den sommaren och hösten fejkade jag leendet så många gånger att jag till sist trodde att jag mådde bra trots att jag innerst inne var helt krossad.
 
Den där ponnyn kan vara sjukt jobbig på många sätt men han är trots allt värd allting, för han medför också så himla mycket lycka, jag är helt enkelt lyckligare med honom!